Livets ränder

 
 
 
Hemvävda trasmattor har alltid fascinerat mig. Under min barndom brukade jag roa mig med att härleda inslagen i ränderna till våra avlagda kläder, gardiner och överkast. De blå färgerna kunde komma från karlarnas blåkläder eller brödernas långbyxor, de bruna från mormors gamla klänning eller en herrskjorta och de ljusa mönstrade inslagen från mammas och vi flickors blusar och klänningar. Vartenda urvuxet eller utnött plagg togs tillvara. Eftersom de flesta kvinnor själva sydde familjens kläder blev det även tygspill över och det klipptes också till mattrasor. Allt återanvändes förutsatt att tygbitarna var rena.
 
Jag minns så väl dunket från vävstolen och korgen intill som var fylld med färgglada nystan. Jag minns också fortfarande hur man sätter upp en väv. Vi flickor fick tidigt hjälpa till med skäl och trådar i trängseln under vävstolen.
Att klippa mattrasor med storsaxen var kul fram till dess att tummen började värka av överansträngning. Innan man började klippa mattrasor av ett plagg sprättade man först bort knapparna och även dragkedjan om den fungerade. Allt sparades och återanvändes. Knapparna sparades i en låda och jag älskade att sortera och klassificera efter färg och storlek. Kanske är det därför som jag alltid har haft lätt för att ha var sak på sin plats och dessutom gillar att städa.
 
Mattornas olika mönster berodde på kvinnas skicklighet, fantasi och estetiska förmågor men så klart satte färgerna hon hade i sin korg vissa begränsningar. Bara väverskan själv vet vilka lyckor, vilka sorger och vilka drömmar hon vävde in i sina ränder. Kan tänka mig att vissa mattor berättar ett helt liv. 
 
Sommartid tvättades våra mattor med såpa och rotborste nere vid älven. Mattorna blöttes och lades sedan på stenhällarna där mamma stod på knä och borstade tills mattorna var alldeles vitlöddriga. Därefter fick vi barn som samtidigt plaskade runt i vattnet intill uppgiften att skölja av dem nere i vattnet. Minns ännu såpdoften och löddret som flöt omkring som små öar i våran badvik. Minns också känslan av att med hela handen gräva upp en mjuk såpklick ur burken.
 
Numera ligger det mest intetsägande och anonyma syntetmattor från Ikea och Rusta på våra golv. Det tycker jag är trist. Är själv inget undantag. Har bara två mattor i hela huset. En grön ikeamatta under vardagsrumsbordet och en hemknuten orangeröd ryamatta i gästrummet på övervåningen. Även om orange är färg som jag alltid haft svårt för älskar jag ryamattan av den enkla anledningen att det är min älskade faster och farbror som själva sytt dit varenda knut.
 
Nackdelen med trasmattor är så klart att de inte lämpar sig för maskintvätt, lätt korvar sig och är näst intill omöjliga att dammsuga. Har mig som jag katter är det livsfarligt med trasmattor då de tycker att det är jättemysigt att gömma sig under mattorna.