Avtackad!

Nu är jag högtidligen avtackad för mina drygt trettio år i kommunens tjänst. Ceremonin gick av stapeln på Lilla Grand Hotell. Vi var många som valt att pensionera oss, och jag tänkte på hur sorgligt det är att all denna samlade kunskap inte förs vidare. Numera satsas inte pengar att gå dubbelt när någon ny ska börja. Och ser man helt krasst är sanningen tyvärr den att det inte finns något intresse för att ta del av de kunskaper och erfarenheter som de med många år i yrket besitter. Alla får börja om med att uppfinna hjulet. Slöseri.
Förr i tiden kunde vem som helst bli lärare och lära ut det statiska stoff som fanns i läroböckerna. Idag är det ännu lättare att bli lärare, men nu är det långt ifrån alla som klarar av uppgiften eftersom den blivit så mångfasetterad. Det som står i läroböckerna är färskvara och bara en plutt i havet. Nu behövs det väldigt mycket mer hjärta, intresse och skarp hjärna för att både förstå uppdraget och för att nå fram och pusha barnen i en snabbt föränderlig värld.
Rektorerna och skolchefen rabblade fina ord om just den personens förträfflighet och om ett tomrum som blir svårt att fylla ... och sedan fick vi en kristallvas med ingraverat kommunvapen. Visserligen vacker och stilren fast egentligen är det komiskt att det fortfarande delas ut vaser när vi alla 60+:are har skåpen fyllda av vaser och skålar.
En stor eloge för maten vi bjöds på. Glädjen över den goda maten smittade av sig på festhumöret och det blev en riktigt trevlig kväll i gamla kollegors sällskap.
Nu sitter jag i mitt "arbetsrum" i allsköns ro med schalen över axlarna. Himlen utanför mitt fönster har fått några blå luckor så jag hoppas på SOL för snösmältningens skull. Längtar efter att greppa krattan ...
Allmänt