Nu börjar livet som pensionär!



Igår på arbetsplatsmötet blev jag avtackad av mina kära arbetskamrater på Kulturskolan. I flera dagar har jag oroat mig för den stunden. Trodde att jag skulle gråta floder och har gått omkring laddad med engångsnäsduk instoppad i koftärmen, men uppvaktningen kom så snabbt och blev så omtumlade överraskande med skratt, fina ord som värmde och jättemånga fina presenter. Aldrig har jag fått så många paket! Det var allt från en välbehövlig ultralätt resväska till vinflaskor, tofflor, handdukar, bakformar, musik, fiollektioner!!!, vinglas, smycken, bok, choklad, foton, nackkudde, anteckningsblock och stora Björnkramar. Herregud!
Inte nog med allt detta så överraskades jag med middag på restaurang Vikingen där många arbetskamrater redan satt när jag blev ineskorterad. Valde laxplanka och vitt därtill. Gott och trevligt!



Jag kommer att sakna alla, inte minst Lisa som inte är med på gruppfotot. Hon sköter Kulturskolans städning och är en person som alltid är redo att hjälpa till med saker utöver sitt jobb. En riktig pärla. Tre av oss på Kulturskolan har tillsammans minskat i vikt en hel person på drygt 75 kilo. Inte illa.



Min arbetsplats kommer inte att stå tom. Arbetsuppgifterna har splittrats på tre personer. Önskar verkligen att det ska fungera bra.



Jag har rensat, slängt och rett ut ett och annat som blivit liggande. Däremot har det varit lite för ont om tid för överlämning, men så känns det kanske alltid.



Tårtan gick i musikens tecken och tog sin tid. Har nu en hel bytta i kylen med missbildade G-klavar.

Många frågar hur det känns, och hur jag än försöker känner efter är det svårt att sätta ord på känslan.
När jag kom hem idag kröp jag ner under en tjock yllepläd och försökte nå känslan av friheten som väntar.
Tra la la la nu är jag en glad pensionär ... la la la laaaaaaa