Brrrr så kallt

Jag vet inte om det är det kyliga vädret eller den senaste tidens resande som tömt mig på krafter. Värken i händerna beror säkerligen på vädret och är inget jag kan göra något åt förutom att eventuellt stoppa i mig några Alvedon. Jag har med åren blivit allt mer restriktiv vad gäller mediciner. Till exempel skrev min läkare ut Pronaxen som är riktigt dåligt för magen trots att jag redan äter ett losekpreparat för att skydda magen. Jag har inte ens tagit ut pillren då jag av erfarenhet vet att jag får jätteont av dom. Dessutom berättade apotekaren att man inte ska äta Pronaxen när man äter blodtryckstabletter eftersom Pronaxen orsakar viss vätskeansamling i kroppen och då blir det tyngre jobb för hjärtat. Man måste tydligen själv veta vad som är bäst och inte lita blint på läkare. 
 
 
Min plastjulgran med fast monterad ledslinga står på plats. Granen är i tre delar och varje del är jättetung. Fattar inte varför jag köpte den trots att jag minns att syrran och jag hade fullt upp med att baxa upp den på en varuvagn. Nu är den fylld av kärt julpynt där mycket hängt med under femtio år.
Ett av barnbarn kom till mig efter skolan, vi gjorde pizza och hon värmde sig i min nya morgonrock. Mina fyrfota älsklingar vill också vara intill och allra helst mitt i blickpunkten.
  
 
 Temperaturen utomhus är nu på -20 grader och det känns kallt även inomhus. Har höjt tempen på elementen och tagit på mig ett extra par yllesockor. Brrr det här är inte kul!
 

Frissadag

Idag var det äntligen tid för att sätta sig i frisörstolen för att få färg och fason på vildvuxen kalufs. Efter många års velande är jag äntligen korthårig med framklippta öron. Just framklippta öron har alltid känts alldeles för herrigt för min del men nu syns de i all sin prakt och jag tycker plötsligt att mina öron verkar väldigt stora och utstående men så hör jag också väldigt bra. När jag kom hem passade jag på att fota nytt foto till mina nätaktiviteter medan håret var stylat av frissan. 
Syrran och jag nöjde oss med frissabesöket och styde sedan hemåt med stopp för lite mat på en vägkrog.
 
Utomhus är det skarsnö och 17 grader kallt. Hade ett jädrans göra i morse för att få bilen isfri. Numera kan man bötfällas om man kör omkring med snö på biltaket och det känns onödigt.  I kväll ska jag plocka fram julgranen och klä den i glitter och familjeklenoder. 
 
 
 
 
 
 

Decemberresan

Borta bra men hemma bäst!
Kom hem sent igårkväll efter fem dagars trevligheter tillsammans med vänner i huvudstaden. Som alltid har vi bott i en liten ettajättetätt inpå varandra fast det är bara roligt. Det finns knappt någon ledig golvyta men vi har lärt oss att möblera om så att alla fyra bäddar får plats.
 
 
Vi började med att äta gott på Oscarsteatern och därefter bänkade vi oss för musikalen Såsom i himmelen vilken var superbra+++. Kan verkligen rekommenderas.
 
Första dagen fick tre dramatiska inslag. Först föll en av oss raklång och landade på näsan som dock inte krossades men blev blåsvullen och riven. Därefter blev en person i publiken akut sjuk under föreställningen så att den avbröts till dess att ambulans anlänt. Som final föll näslanderskan omkull och sveptes iväg med hiskelig fart mot ett hörn när tunnelbanevagnen drog igång med ett rejält ryck. Tack och lov var hörnet som hon smällde i rundat vilket räddade henne från att krossa skallen. Som ett himmelens under klarade hon sig undan med blotta förskräckelsen och  några blåmärken.
Många människor erbjöd sin hjälp och en kvinna ringde ett journummer och vips var vi omringade av många säkerhetsvakter, ambulanspersonal och tyvärr även kanal 5:s realityfilmteam runt oss. Filmteamet var alldeles för närgånga och jag känner ilska så fort jag tänker på det. Just nu filmar de material till vårens tunnelbaneprogram så det är inte omöjligt att det kommer att höras kalixmål men ansiktena blir tack och lov suddade. Vi var så klart chockade över det som hänt och säkert sa vi en massa konstigheter. Ve och fasa! Men säkerhetsvakterna var sååå snygga och såååå hjälpsamma och sååå trevliga. De visste säkert om att de skulle filmas då alla såg ut att vara hämtade från en Mr Universumtävling. En av oss åkte med som sällskap i ambulansen och jag och en till blev eskorterade av säkerhetsvakter från Fridhemsplan fram till porten på S:t Görans sjukhus med filmteamet i hälarna!!
 
Jag måste säga att förbipasserande stockholmare var snabba att erbjuda sin hjälp och på sjukhuset var det lugnt och personalen var otroligt tillmötesgående. Halv fyra på natten var vi klara och tog en taxi hem till lägenheten i Huvudsta. Dagen efter tog vi rejäl sovmorgon och julskinkefrukost.
 
 
 
Som alltid har vi passat på att äta god mat. Godast var julbordet ute på Fjäderholmarnas krog men även restaurangen Spisa hos Helena bjöd på supergod mat. Pongo bjöd på frasigt inbakade räkor och restaurang Lejonet på supergod laxplanka. Allt har varit till full belåtenhet.
 
 
 
 
Vi har småshoppat men skippade Skansens julmarknad och nöjde oss med en galleria. Som alltid träffade vi våran ständige taxichaffis över ett glas vin på hans fridag.
 
Idag har jag försökt skotta fram min bil och även röjt infarten. Ett drygt och svettigt jobb och nu sitter jag insvept i morgonrocken.  I morgon väntar frisering inför julen.

Kärt besök

 
 
 
 
 
 
Dagarna rullar iväg så himla fort speciellt nu när jag har besök av barnbarnsbarnen. Ena stunden får jag beställa mat från Max och betala med låtsaspengar för att i nästa stund sitta intill catwalken och se dansdrottningen mannekänga i mina dansskor och med min fasters gamla handväska under armen. Aldrig trodde väl faster att hennes gamla finhandväska köpt på nittonhundrafemtiotalet skulle bli en omtyckt leksak. Vi har hunnit med en tur till Tornio och när vi kom hem skottade jag snö och fyraåringen gjorde snöänglar i nysnön. Hon ville att jag också skulle göra snöänglar men just då orkade jag inte men kanske i morgon.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 Inser att jag är lyckligt lottad i ödets lotteri. 

Blötväder

Utsikten från mitt vardagsrum strax före midnatt. 
 
Dagen blev aldrig mer än halvljus eller rättare sagt mer åt halvmörkhållet när den var som ljusast. Friska sydliga vindar, blött och tre plusgrader. Måttligt upphetsande men skönt. 
Nu inväntar jag småttingarnas ankomst. Gästsängarna är bäddade och leksakerna framtagna. 
 
 

Mörkt och blött

Plusgrader och duggregn så nu är gräsmattorna återigen gröna. På sätt och vis skönt men samtidigt blir dagarna ännu mörkare. Ser verkligen fram emot den 21 december då solen sakta men säkert börjar vända tillbaka till den här delen av jordklotet.
Jag tog en rejäl sovmorgon innan jag målade en trappgrind och luftade katterna. Väl utomhus var det ganska skönt så jag tog en extra promenad innan det var dags att gå in igen. Har hämtat ett av barnbarnen och sedan kom även sonen hit och då åt vi lövbiff med pommes och vitlökssmör. 
 
Mitt skrivbord har varit fyllt av attiraljer till den nya mobilen och jag har inte orkat samla mig för att överföra data från den gamla då jag trodde att det skulle vara för komplicerat för mig men icke det för det var hur enkelt som helst när jag väl tog tjuren i hornen. Nu är den gamla rensad och den nya fungerar utmärkt. Ska bli roligt att ha en mobil med bra kamera. Det är väl egentligen den enda skillnaden.
 
 

Steget före

 
Nu är militärens hemliga kaka skuren i bitar och nerstoppad i frysen. Har precis smakat ett hörn och den är god med en aning smak från apelsinskal och med lite tuggmotstånd från mandelmjölet. Påminner lite om biskvier fast utan smörkrämen.
 
Om någon dag får jag småttingbesök och förbereder allt jag kan för att kunna ägna mig åt de små de dagar som de är här. Längtar så mycket att jag redan nästan hör deras skratt och spring. Det är mycket inbokat under december månad förutom själva julen så jag är glad att vara ute i god tid. Minns stressen och pressen medan jag jobbade, sena kvällar, julfest på jobbet, utvecklingssamtal och julfest i skolan, hjälpa min mamma och pappa med julstädet plus att köpa julklappar till alla nära och kära. Verkligen inte konstigt att migrän har varit en ständig följeslagare under hela mitt arbetsliv. Det bästa med pensionärslivet är att själv äga sin tid. 
 
Näst i tur på dagens agenda är att rengöra köksavloppet som luktar urk. Jag har hällt  i alla möjliga huskurer men lukten är tillbaka efter någon dag men nu har jag fått mer än nog så idag ska jag skruva loss avloppsröret och vattenlåset och rengöra det ordentligt. Jag vet inte om det ser ut likadant hos alla men under min köksbänk är det lite bökigt att få loss eländet. 
 
Dagens bästa är i alla fall att min nya telefon har anlänt. Jippi! Den var dock lite större än förväntat, inte direkt en storlek som ryms i fickan på ett par dambyxor. Det är min första icke ärvda mobil.
 
 
 
 

Bullbak

 
I morse drog jag igång lussekattsbaket och vips hade jag nittio bullar, några traditionellt formade men de flesta runda med mandelmassefyllning. Fick tips om ett gammalt recept på en jättegod långpannekaka som heter Militär hemlighet och när jag sökte på nätet blev det många receptnapp. Tydligen populär. Den verkar också kallas Fazers hemlighet. Det är väl så att kärt barn har många namn. Ingredienser är inhandlade och i morgon ska den bakas. Vill göra bort hela julbaket då det är en hel del annat som ska ske de kommande veckorna.
 
När bullbaket var bortstädat fick jag besök av min föredetta svägerska. Som alltid hade vi mycket att prata om och det blev som alltid många goda skratt.
 
 
 
 

Julbakstider

Första sorten av julbaket ligger i frysen. Det blev havreformar med kolakräm. Livsfarligt goda! Jag brukar baka drömrulltårta och någon kaksort men anisbröden funderar jag på att köpa, är nämligen alldeles för feg när det gäller temperaturen på kokosfettet och är fettet inte tillräckligt hett blir bockarna fettdrypande. Häromåret blev hela anisbocksbaket fågelmat vilket uppskattades av småfåglarna. 
 
Det är många känslor som poppar upp i samband med julbaket. De flesta handlar om bandomshemmet, om syskonen, om mamma och pappa. Atmosfären när julen närmade sig. Mamma bakade många sorters kakor och matbröd och pappa stod för knäckkoket. Vi gjorde julgranspynt och girlanger under pappas ledning. Han var minst lika ivrig, om inte mer, som oss barn. Jag minns värmen, dofterna, skratten och inte minst förväntan inför julhelgen. 
 
 
Jag hör till den generation där mammorna sydde alla kläder till sina barn förutom vissa ytterplagg, fast det hände att mamma sprättade sönder en gamla kappa, vände tyget och sydde kappor och jackor till oss flickor. Det blev sena kvällar för mamma och jag somnade gott till ljudet från symaskinens knattrande nere i köket. Jag och syrran fick oftast likadana klänningar och tvillingbröderna likadana byxor, skjortor och ibland röda västar. Jag kommer väl ihåg ett år då jag blev sjuk lagom till jul och låg orkeslös med feber i flera dagar men på julafton tog jag ett bad och klev i den nya klänningen i blått med stråveck, vit pikékrage och skimrande pärlemoknappar på bröstet.
 
 
 

Mitt skyltfönster

 
 
Det här med att skriva blogg kan på ett sätt jämföras med dagboksskrivande och på ett annat sätt med en julskyltning. I ett skyltfönster placeras de mest attraktiva sakerna och i en dagbok sätter man ord på allt som berör ens själ och hjärta på djupet med allt från djupaste sorg och förtvivlan till skimrade lyckorus. 
Jag hör förvisso till dem som oftast är nöjd och tillfreds med tillvaron men det finns avgrundsdjupa svarta hålor även i mitt liv där sorg och förtvivlan huserar. Med tiden har jag lärt mig att leva med att jag inte på något sätt kan göra något åt för hur andra personer väljer och beter sig. Det är skönt att inte ha det ansvaret på sina axlar. Det räcker gott och väl att bära sina egna bördor. 
 
Jag tänkte häromdagen att när jag skriver blogginlägg,hur simpla de än är, så sätter jag ofta ord på det som är glädje och lycka i mitt liv. Minnen är viktiga och jag gillar att jobba och vara igång så det är liksom inte att jag vill skryta med att vara duktig utan det handlar om ren och skär glädje över att jag har fått gjort något. Vissa människor ser mest mörkret omkring sig men jag tror att jag hör till dom som oftast ser ljuset i tillvaron med undantag för vintermörkret som nästan kväver mig fast det är tack och lov övergående. Idag är himlen blå och solen strålar.
 
 
 
 

Dagens

Idag styrde syrran och jag iväg mot barndomstrakterna där byn har startat en egen affär sedan Coop övergett på grund av dålig lönsamhet. Det har varit invigning i dagarna tre och idag var det marknadstånd utanför som sålde allt från hantverk till mat. Mycket folk och vackra saker. Som alltid hälsade vi på våra kära på kyrkogården och tände ljus till deras minne. Det fanns en tid då kyrkogården var i det närmaste vanskött men nu med nya förutsättningar är det ordning och reda vilket ger känslan av frid och ett lugn som det anstår en kyrkogård.
Hemma igen bakade jag kolaformar som utseendemässigt blev helt misslyckade. Hittade inte mitt eget recept och följde därför ett som jag hittade på nätet och det blev inte alls bra. Sonen med familj kom precis hit när jag tog sista plåten ur ugnen så de fikade och tog med sig hem en bunke kakor. Jag får söka bättre och göra ett nytt försök.
Nu ska jag återgå till fotografilådan och sortera in foton i pärmar till mina kära. 

Redo för advent

 
I morse rev jag ner köksgardinerna och hängde upp de julröda istället. Hade enorm beslutsvånda som handlade om ifall jag skulle hänga upp de helvita brodyrgardinerna eller de broderade julröda. Adventsstjärnor och adventsstakar är på plats och julfeeling spirar. Jag älskar ljuset från de guldfärgade metallstjärnorna och dessutom känns de betydligt säkrare ur brandrisksynpunkt än de av papper. Nu när jag har tänt stjärnorna får de lysa dag och natt ända fram till nyår då jag packar ner juleriet.
 
Dagen har varit hektisk med alla möjiga uppdrag och planen för kvällen var att ta hand om kroppen i ett skönt hemmaspa men orken svek. 
 
I kväll är månen full och det måste vara den dragningskraften som mig att äntligen beställa en ny mobiltelefon. Jag har hitintills enbart haft arvegodstelefoner fast de har funkat utmärkt förutom att kameran i min S5:a är kass.
 
 
 
 
 

Kallaste dagen

Kallaste dagen hitintills denna vinter med åtta minusgrader. Solen gör sitt bästa och frosten i gräsmattorna glittrar sagolikt förföriskt. Det är omöjligt att inte njuta och tacka sin lyckliga stjärna för upplevelsen. Tur att det finns ljusglimtar i mörkret. Jag räknar dagarna till vintersolståndet för därefter blir det bara ljusare och ljusare. Underbart. Min kropp är inte gjord för mörker. Jag kommer i dygnsotakt och känner mig slö och oföretagsam vilket är en känsla som jag verkligen ogillar. Jag skulle kunna åka utomlands där solen strålar varmt och skönt men det har inte lockat de senaste åren. 
 
Idag har syrran och jag ätit julbord hos Ingvar Kamprad. Mätta och belåtna styrde vi hemåt med fullproppad bil. Jag handlade några julklappar till de yngsta och lite annat smått och gott, bland annat en liten stekpanna lämplig för en person, två fina kuddar och en större verktygslåda där alla verktyg får plats. Egentligen hade jag planerat att köpa en sticksåg men det glömde jag bort trots att det stod på inköpslistan. 
 
 
 
 
 

Mörkt

 
 
Dagen var kort men sagolikt vacker med frostklädda gräsmattor som glittrade som diamantbeströdda i solskenet. 
Nu strax efter klockan två är det mörkt. Vädligt mörkt.
Har inte gjort så mycket idag mer än hämtat ett barnbarn och fikat tillsammans samt varit till mina huvudmän och surrat bort en stund. 
På övervåningen är stora skrivbordet täckt av fotografier som ska sorteras in i pärmar. Det handlar om foton från den tid då man framkallade pappersfoton och alldeles för ofta dubbla kopior.
Numera med digital kamera är det enkelt att redigera och ladda upp foton och göra personliga fotoböcker, Själv har jag använt mig av Önskefoto när de har haft någon bra prisdrive. Det är ett passande vinterjobb att göra allt klart så det bara är att trycka på sändknappen när extraerbjudandet kommer. 
 
Fy vad jag är trött på mörkret men försöker se positivt på att det bara är fyra veckor prick kvar till dess att det vänder. 
 

Kyla

 
 
Vaknade till frostigt vitt utanför fönstret och fem kallgrader, men fortfarande gröna gräsmattor. Hitintills har luftvärmepumpen stått för uppvärmningen men idag var det dags att slå på några element.
Den här dagen har jag inte gjort så mycket mer än dammsugit och handlat hem lite mat. Några kuvert med saffran följde också med hem så nu ska det bakas när andan faller på. Fick också kaffefrämmande som hade med sig en jättegod citronpannacotta.
Det bästa som hänt idag är att jag videopratat med barnbarnet och barnbarnsbarnen. Snart åker jag dit på en snabbvisit. 
 

RSS 2.0