Väckta minnen

Dagen har överraskat med att bjuda på strålande vackert vårvinterväder. Jag började dagen med att baka dubbel sats havreformar med chokladkolafyllning. Därefter blev det både kattluftning och snöröjning innan syrran och jag åkte på en tur mot barndomstrakten. Vi köpte gofika och dricka på ortens butik och avnjöt detta utomhus på hemgården tillsammans med en underbar och kär utsikt. En byabo kom upp på gården och surrade bort en stund. Även i en liten by fanns det barn som växte upp under fruktansvärt tragiska förhållanden som satte spår för hela livet. Det här var den som hade det värst. Som barn var jag till det hemmet och föreslog att vi skulle leka kurragömma bara för att jag skulle få chans att ta riset som fanns under mammans säng. Jag lyckades och gömde det under mina kläder. sade hej då, kastade bort riset och gick hem. Några år senare förstod jag till min stora fasa att hen kanske fick stryk även för att riset var försvunnet. Varje gång jag träffar hen framträder tydliga bilder ur det förflutna som handlar om det hen utsattes för och på något sätt känner jag och säkert fler med mig av en slags byaskam över att ingen satte stopp för eländet.

Fågelsång

 
Även om dagens väder har varit trist så är det underbart att ljuset är tillbaka under en stor del av dagen. MEN det bästa med den här dagen var i alla fall att jag vaknade till en kvttrande jubelkör utanför mitt sovrumsfönster. Underbart och jag blev så enormt lycklig och glad. 
Egentligen har jag mest tagit det lugnt idag förutom skottat fram en luftstam på hustaket. Därefter bakade jag bullar och naturligtvis hade jag glömt att köpa bullformar men det blev bullar i alla fall. I kväll viner stormen runt knuten och termometern visar en plusgrad. Drömmer om en tidig vår.
 
 
 

Stormigt väder

Natten bjöd på vinande storm men jag somnade gott och har sovit ostört hela natten. Utanför fönstret är snön rikligt strösslad med skräp från tallarna i närheten och snön har slagits ihop några decimeter och är nu tung och blöt. Från den blå himlen strålar solen och termometern visar fem plusgrader.
Även om jag har skottat av taket på växthuset är jag orolig för att vinden och tyngden på det understa isiga som blev kvar ska få det att rasa ihop. 
 
Igår fick jag tillbaka de granskade årsräkningarna utan anmärkningar och även om jag redan visste att allt var rätt och riktigt så är det skönt att kunna lägga undan förra året i arkivlådan. 
 
I gårkväll drog jag av de skitiga överdragen på vardagsrumssoffan och tvättade dem och i morse drog jag på alla överdrag igen. En hemsk påfrestning för mina fingrar men jag har genom åren lärt mig knep som får det att gå lite lättare. Upptäckte också att någon liten ettårig dam har använt vardagsrumsgardinen som servett så det blir till att ta ner och tvätta den ena längden men det är ett kärt besvär. 
 
Nu ska jag gå ut och njuta av det fina vädret.

Snöblandat regn

Idag är det alla hjärtans dag men jag brukar stå emot kommersialismens hjärntvätt när det gäller hjärtan och dylika saker men hjärtegodisarna har nog hamnat i min inköpskasse några gånger. 
Vädret är gråare än grått, friska ostliga vindar och tätt snöblandat regn. Måttligt upphetande. Egentligen hade syrran och jag planerat en inköpsdag österöver men avstår då jag avskyr att hamna i snörök efter typ bussar och långtradare. 
Min och syrrans inköpsdag handlar inte om någon lyx utan bilen är oftast packad med toapappersbalar, tvättmedel och dylika förbrukningsartiklar. Däremot brukar vi unna oss mat och fika på Ikea. Inte precis lyx det heller men är man hungrig så duger det. Det viktigaste är att vi har kul och får surra och skratta tillsammans. 
Idag när det på grund av vädret blir mestadels en innedag har jag passat på att beställa ett  sängöverdrag till min säng. Ska sy nya prydnadskuddar av några rikligt handbroderade och väldigt gamla överlakan. Hellre än att ligga i linneskåpets mörker kan de få förgylla mitt sovrum. 
 
 

Soligt

 
 
Denna dag bjuder på ännu en strålande morgon med sol och glittrande snötäckta omgivningar. Befarade att jag skulle vara närmast invalid efter gårdagens kraftinsats men det blev lindriga följdverkningar så nu är det bara att ta nya tag. Idag tog jag fram skidorna och tog årets första skidtur i pudersnö där jag sjönk ner till knäna. Skitjobbigt men tacksam att det bara var en tur runt huset för att skotta av taket på växthuset. Förutom stavar bar jag på en snöspade. Nåja, den motionen var tillräckligt för idag. 
 
Väderlekstjänsterna lovar hyfsat bra väder tio dygn framöver, visserligen snö någon dag men uthärdliga temperaturer runt tiogradersstrecket. Solen värmer så pass att snön tinar på bilens solsida och det är alltid en början. Idag tog jag också ut en solcellsdriven slinga för nu lär den hinna laddas under dagen. Det känns såååå himla hoppfullt nu när ljuset kommer tillbaka med stormsteg.
 
 
Om några timmar väntar mat och trevligheter tillsammans med vänner och det ser jag fram emot. 
 

Underbar morgon!

 
 
Helt plötsligt var det ljust när jag steg upp ur sängen och solens strålar bildade skimrande mönster på köksväggens tapet. Helt omedvetet tonade What a wonderful morning inne i mitt huvud. Jublande glad för nu är vi banne mig ännu en gång ute ur mörkertunneln och en härlig tid ligger framför oss.
 
Dagens goda morgonhumör kunde inte ens en överfylld diskbänk förstöra. Det hör inte till vanligheterna att jag lämnar diskbänken fylld av disk men igår gjorde jag det utan att få ångest över oredan. Snabbt var disken i maskinen och ingen dog.
 
 
Igår, söndag, kom brorsan med sambo på besök per skoter och bjöds på semlor. Senare på dagen kom sonens familj på gammeldags grytsektsmiddag. Själv skottade jag gården istället för att ta hand om disken. Det var skönt och välbehövlig motion.
 
 
Idag har jag slungat av altanen och det låter ju lätt som en plätt men gudarna ska veta att det var skitjobbigt först och främst att med våld baxa upp slungan på altanen via två brädor som jag kilat fast i snön och sedan att med armkraft tvinga den framåt då hjulen slirade runt i snön utan att ta sig framåt av egen maskin. Efter den kraftansträngningen var jag sjöblöt i svett men väldigt nöjd. Skam den som ger sig!
Efteråt bjöd min snälla granne Lea på trevlig pratstund med kaffe och gott dopp och nu har jag duschat och ser fram emot en skön kväll i tevesoffan. 
 
 
 

Pustar ut

Blev glatt överraskad och lättad när jag kunde konstatera att det "bara" är femton grader kallt i morse. För mig är det pressande både fysiskt och psykiskt när det blir jättekallt. Oroar mig för huset ifall elströmmen skulle försvinna plus att elräkningens belopp under de kalla månaderna uppgår till halva pensionen. När jag är ensam hemma sänker jag värmen många grader och klär mig istället i flera lager men när det kommer besök som jag vet om brukar jag höja åtminstone i köket intill köksbordet. 
 
De senaste kalldagarna har jag ägnat åt att göra ett antal årsredovisningar klara. Det är ett petjobb som kräver koll på vartenda öre. Igår hade jag borta 58 öre och jag gick igenom vartenda verifikat gång efter gång till dess att ögonen kändes som ömmande tennisbollar. Jag visste att de fanns någonstans och till sist hittade jag dom rackarna och vips stämde debet och kredit. Enorm lättnad!
 
 
 
 

Fy den lede så less jag är på kylan

Idag strålande vinterväder med glitterbeströdda snövita vidder. Termometern ligger nu på natten långt ner vid trettiogradersstrecket. Jag har bara varit ute och skyfflat bort snön som traktorn inte kom åt och kört snöslungan runt huset. Förkylningen är seg med att släppa greppet men det blir bättre och bättre för var dag som går. 
Februari är räkenskapernas månad då jag gör årsrapporter för mina uppdragsgivares räkning och lämnar in för granskning och godkännande. Idag började jag med dom mest omfattande och kom mycket längre än jag trodde så om jag nu bara inte missar något litet öre någonstans så lär sammanställningarna gå som en dans. Jag närmar mig den magiska sjuttioårsdagen och tanken slår mig att det kanske är dags att trappa ner ... inte i år men om något år ... kanske.
Som många andra lever jag i skräck och fasa för att drabbas av demenssjukdom. Än så länge tycker jag att jag funkar på alla cylindrar även om min nära och kära ibland anser att jag har dåligt minne. Det de inte förstår är att jag låter mycket gå in genom ena örat och genast försvinna ut genom det andra örat. Det är mycket som inte längre är så viktigt och ibland hör jag nog inte ens på. Det som är viktigt för en trettioåring är inte alltid lika viktigt för en sjuttioåring. Därutöver låter jag mig inte dirigeras ... och i sådana situationer blir jag stendöv. Jag vet att mina nära och kära vill mitt bästa men jag är också bra på att veta mitt eget bästa. 
 
 
 
 
 
 

Mer snö

 
 
 
Vaknade hostande till virvlande snökaos men i betydligt bättre form jämfört med igår. Började dagen med välbehövlig dusch och byte av sänglinne och handdukar. Sanerar där smittoansamlingar kan gömma sig.
Det har drivit ihop en hel del snö och jag har varit ute och röjt bort snö utanför dörrarna och runt bilarna. Traktorn lär komma så småningom och ta själva infarten.
 
Det känns frustrerande att inte riktigt få gjort sådant som jag borde göra. Har tagit fram gardinerna som ska fållas upp och köpt hem ingredienser till semlebullar men kommer mig inte för att varken baka eller sy. Jag avskyr att vara så här overksam och slö. Lyssnar på en deckare men har flera uppmärksamhetsluckor. Bläää
 

Vårlängtan

 
Av morgonhimlen att döma trodde jag att det skulle bli en solig dag men det blev tvärtom helmulet och grinigt. Temperaturen ligger envist fastklistrad vid -20°C och bilen ser ut som en igloo.
Jag längtar enormt mycket efter vårsol, takdropp och fågelkvitter och lika jättemycket efter att ta en promenad eller skidtur i stilla takt med näsan mot solen. 
I höstas tog jag för första gången influensasprutan men ändå har jag blivit kanonförkyld och är inte alls i form för utevistelse men jag drömmer desto mer om tiden som ligger framför oss.
 
 
 
 
 
 

Lördag

 
 
I morse virvlade stora snöflingor i luften och utetermometern hade krupit upp nära tio grader. Nu mitt på dagen strålar solen och nysnön glittrar som diamantbeströdd. Varit utomhus en stund och skyfflat undan snön. Själv är jag kanonförkyld och seg som gamla kolaremmar. Vill mycket men orken tryter. Funderar på att baka semlor.
 
Lyssnar just nu på en sann histora Lämnad att dö av Javiera Munoz. Fruktansvärt tragisk men likväl är det många kvinnor som aldrig tar sig ut ur misshandlarrelationer och om de försöker ta sig ur får de inte det stöd som samhället påstår sig kunna erbjuda. Författaren uppmanar vänner och grannar som känner till att någon misshandlas att bry sig och att agera. Själv känner jag för närvarande ingen som jag kan tänka mig blir misshandlad men man vet aldrig vad som pågår inom hemmets fyra väggar. Det är väl där som den värsta fysiska och psykiska misshandeln pågår.
 
 
 
 
 
 
 
 

Snuvigt

Idag rinner näsan, huvudet dunkar lite lätt och ögonen känns svullna och trötta men en högst normal biverkan när man träffat snuviga småttingar. Egentligen hade jag planerat en träff här hemma med vänner under helgen men kände redan igår av brist på ork så vi bestämde istället att gå ut på restaurang om någon dag.
Dagen har varit vacker men temperaturen håller sig under tjugo grader så jag har bara varit ut några minuter för att mata småfåglarna med lite torrt bröd. I övrigt har jag legat lågt och knappat mellan teveprogram utan risk för att råka hamna i något nyhetsprogram som visar bilder från polska köttskandalen. Det är fruktansvärt. Även om det sjuka köttet påstås ha hamnat på några restauranger i stockholmstrakten är det ingen som vet om det händer lite då och då att sjukt och rent av farligt kött har hamnat på bordet i våra förskolor, skolor, sjukhus och äldreboenden. Jag har för mig att det i min kommun serveras polskt kött. Själv köper jag bara svenskt kött men är ibland osäker på om jag blir lurad. 
 
 

Hemma igen

 
I gårkväll kom jag hem per buss efter några underbart roliga dagar hos mitt äldsta barnbarns familj. De små barnbarnsbarnen är alldeles ljuvliga och växer och utvecklas i rasande snabb takt. Allt storasyster gör vill lillasyster också göra. Kullerbyttor inget undantag.
 
 
Vi har firat äldsta barnbarnet som hunni bli trettiotvå år. Alldels nyss var hon en liten plutta som stod intill mig på en pall och bakade bullar. Födelsedagstårtan dekorerades av fyraåringen som var väldans bestämd med hur jordgubbarna skulle skäras. Till kalaset kom även mitt barnbarn nummer tre i ordningen som precis flyttat till Umeå för universitetsutbildning.

Favoritmoster
 
Vi har lekt i tre dagar allt vad jag har orkat. Det är lite mer energikrävande  att vara bland småbarn än när jag är hemma ensam. Tyvärr märks det att jag är närmare sjuttio än trettio. Storasyster har bland annat förtrollat oss med formler ur sin magiska glitterbok.
 
 
 
 
 
En stunds vila medan lillasyster sover efter lunchen. Jag passade också på att vila på den andra soffan med benen i högläge.
 
 
Full av energi svingade cirkusprinsessan sig i romerska ringarna och gör massor av upp och nerhängade konster som min kamera inte hann med att registrera.
 
 
 
Lillasyster är i avklädningsstadiet då alla kläder åker av. Däremot intressant att gå omkring med en sko.
 
 
 Vid midnatt var det dags för ett kruppanfall hos minstingen. Första gången jag upplevde krupp och det var jobbigt men mamman och pappan tog det lugnt och visste hur de skulle göra så efter ett par timmar kunde vi krypa ner i sängen igen.
 
 
Färden hemåt gick säkert per buss i lyxklass med bredare och framförallt lite lägre fåtöljer så att jag med mina korta ben nårdde golvet med fötterna. Kaffe och renklämma ingick i priset.
 
 
 
 

Lördag igen

 
 
Grannen Lea och jag har ätit årets första semla, visserligen i torraste laget då det var en "köpes" men god ändå. Jag har tvättat, städat och varit på shoppingsväng med mina huvudmän samt fyllt mitt eget kylskåp och är därmed redo för nya äventyr. Termometern  ligger stadigt några grader under tjugo och idag är det dessutom grinigt kalla vindar och då hjälper det inte att solen strålar på en härligt vinterblå himmel.
 
Min kattfröken är steriliserad men det verkar återigen som att hon löper vilket innebär att hon är på ständig vakt och fräsande jagar iväg min kattkille så fort han närmar sig. Han tar det lugnt och håller sig på övervåningen där han får vara ifred. Har burit upp matskålar och kattlåda så att han inte ska behöva utsättas för fräskattan men samtidigt tycker jag synd om honom. Vid samma tid förra året var det likadant och det höll i sig i flera månader och då var det nära att hon fick tassa iväg till andra jaktmarker. 
 
Det blir en hel del ljudbokslyssnande den här kalla årstiden. Gillar typ historiska kvinnoskildringar av olika slag som varvas med deckare och då helst svenska sådana. Just nu lyssnar jag på När det tysta tar över av Mikael Ressem som bland annat handlar om tablettmissbruk och så klart även fruktansvärda mord.
 
 
 

En present dagsljus

 
 
 
Igår var jag på kafé och hade trevligt med en väninna. Fick en förtida födelsedagspresent bestående av en dagsljuslampa i behändigt format som lyser rejält med vitt och starkt sken. Verkligen något som jag länge har pratat om att skaffa som hjälp under vinterhalvåret. Det känns som att kroppen suger in ljuset som om den vore ett torrt läskpapper. Jag kan till exempel enkelt tanka ljus medan jag diskar eller gör något annat där jag är nära ljuset en stund. 
 
Månadens räkningar är betalda och tvättmaskinen har snurrat i många timmar. Det som inte var så bra är att jag trots bakförbud har bakat kakor. Förpassade dessa snabbt till frysen och kände mig enormt nöjd med att bara ha smakat en enda men så några timmar senare när kakorna var frysta gick mina ben ut till frysboxen och mina händer tog upp två kakor och ja hur det gick sedan kan ni som känner mig räkna ut. Kan nämna att jag hade tur att inga tänder gick av. 
 
 
 
 
 
 
 
 

RSS 2.0