De senaste dagarna
Som varje Alla Helgons Afton tändes ljus på våra käras gravar. Det känns fint att se så många fladdrande ljuslågor till våra käras minne även på en kyrkogård i utflyttningsbygd.
Hemma igen hade mörkret fallit och ljuslyktorna utomhus lyste fint. Hade också fyllt karamellskålen ifall att några småspöken skulle hälsa på.
Julmarknad i Morjärv på 1990-talet
I förgår tog jag avsked av Göta som var min morbrors fru. Det var en stilla och fin ceremoni i vår vackra kyrka. På grund av coronasmittorisken var vi bara några personer i kyrkan. Jag satt nästan längst bak med många tomma bänkrader framför mig iförd ansiktsmask i fem skikt och handsprit så fort jag rört psalmboken. Det var roligt att träffa min kusins familj och se hans tre småkillar som var så fina i mörka kostymer. Jag tänkte på hur stolt Göta hade varit. Det är synd att det i de flesta släkter blir så att man bara träffas på begravningar fast det kanske är meningen att vi i sorgen ska glädjas åt alla de som finns kvar.
När jag hittade fotot här ovan på Göta tänkte jag på alla tomterep och ljuslyktetomtar som Göta och min morbror Halvard tillverkade och sålde på bland annat julmarknader i närheten. När de sakerna tas fram under jultiden blir det en sorts spår efter en människas livsverk. Vad vore vi utan tidigare generationers livsverk? Ikeasaker i all ära men de saknar spår efter våra käras händer, möda och skaparglädje.