Mitt 2018

 
Så här på årets sista dag satt jag tidigt i morse och tittade igenom årets foton medan himlen glödde av den uppgående solen. Det var många minnen som poppade upp. Som alltid har året bjudit på både glädje, sorg och besvikelse men glädjen överväger tack och lov med råge. 
När man tittar i gamla fotoalbum med pappersbilder ser man en jämn och återkommande ström av bilder från årets högtider och det enda som skiljer bilderna åt är modets växlingar, att alla blir äldre, några kommer till och några faller ifrån. I min familj varken föddes eller dog någon under året och det sistnämnda är jag så klart mest glad över. I mina syskons familjer har det däremot tillkommit två fina killar.
Även om jag är en lättglädjad person som oftast känner mig nöjd och tillfreds med livet så har det funnits och finns fortfarande ledsamma saker som jag måste finna mig i utan att kunna göra något åt saken. Med åren har jag lärt mig att hantera den oro som förr i tiden var nära att förgöra mig. Jag hoppas att jag aldrig tappar den förmågan.
 
I eftermiddags när snöstormen ven som värst åkte syrran och jag och tände ljus på mammas och pappas grav. Nu när helgerna är över tänder vi inga fler ljus utan låter snötäcket bädda in våra käras vilorum. 
Självaste nyårsaftonen har jag avnjutit framför teven med en räkmacka och ett glas vitt. Vid tolvslaget medan fyrverkerierna sprakade som i en krigszon var jag ut och skottade tung blötsnö iklädd pyjamas, skoterskor och kappa. 
 
 
 Nu skriver vi 2019!