Välbehövligt
Gårdagens strålande novembersol var extremt välgörande efter alla utarmande veckor av grådisväder. Jag kände hur stegen blev lätta och energin kom tillbaka och det behövdes sannerligen för idag är det återigen gråväder. Blääää.
Idag fortsatte jag kartongdecimeringen ute i förrådet. Upptäckte att jag har en massa gamla fotografiramar. De flesta är jättevackra metallramar men just nu använder jag inte den typen av ramar. De blir säkert högsta mode inom sinom tid.
Två av barnbarnen har ätit middag hos mig innan de skulle iväg på ridlektion. De bjöds på ryggbiff med gräddsås, potatis, stekt lök och morötter. Till dessert nybakad chodkladsockerkaka. Ena barnbarnet hade ätit ärtsoppa i skolan och det andra rester på laxlåda.
Det här receptet fick jag under min förskollärarpraktik i slutet av 70-talet på en förskola i Råneå:
Chokladkaka
Först blandar man ihop alla torra ingredienser och därefter tillsätter man lätt uppvispat ägg, smält smör och hett vatten. Vispa ihop till en slät smet.
3 dl strösocker
2,5 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1 tsk vanillinsocker
3 msk kakao
150 g smält smör
2 st ägg
1,5 dl hett vatten
Smörj och bröa kakformen. (Jag brukar klämma ett bakplåtspapper i botten på springformen så är det ingen risk att kakan fastnar i botten.) Grädda kakan i nedre delen av ugnen i 175ºC cirka 40 minuter.
Låt kakan kallna i formen, lossa runt kanten och häll sedan upp kakan på sockrat fat.
Jag tycker att kakan är godast när den fått kallna ordentligt, allra helst dagen efter.
Vissa recept följer med hela livet och det här är en klar favorit eftersom det är enkelt och gott.