Klåddbak
Igår började syrran och jag att ställa i ordning för storbak i en hyrd bagarstuga. Bakugnen har inte eldats på en tid så vi har börjat med att försiktigt värma upp den med måttliga vedbrasor. Idag ska de sista ingredienserna bäras in i stugan och ugnen ska få några rejälare brasor inför morgondagen då vi drar igång tidigt i ottan. Längtar!
Bara att känna doften från elden i bakugnen triggade igång massor av minnen från den tid då syrran och jag bakade tillsammans med vår mamma och vår faster Mia hemma på Larsarons. I morgon lär vi vara lika trötta som de blev i slutet av bakdagen. Det var flera kvinnor från byn som bakade hos oss. De samarbetade och hjälpte varandra att fylla tunnbrödsförråden. Bakdagarna präglades av högt i tak och glad och hjärtlig kvinnlig samvaro. Min roll i bakningen har oftast varit grädderska och syrran har kavlat. Kavlingen är ett tungt jobb när det handlar om degmängder av femtio kilo mjöl. Gräddningen är värmemässigt så nära helvetet man kan komma med livet i behåll men det är värt vartenda värmeslag dubbelt upp. I morgon blir vi tre bagerskor så vi lär turas om med sysslorna och ta många kaffepauser.
Vi har laddat med saltströmming och falukorv för att bjuda nära och kära som vi hoppas hälsar på under dagen. När vi bakade på hemgården halstrade vi även fläskskivor och islandssill. Enormt gott. Ljuden och de underbara dofterna finns fortfarande kvar i minnet.