Våffelfest

Jag hade så många planer för den här dagen och började stort med att kliva på skidorna, inte för någon längre tur utan bara för att flytta och fylla på fågelmatsautomaterna. Tog samtidigt ner lite snö från hustaket och växthustaket men sedan var orken slut. Låg i flera timmar halvklädd i linne, trosor och stora yllesockar på kökssoffan till dess att ett av barnbarnen ringde och aviserade familjens ankomst. Hips vips vispade jag ihop våffelsmet, kokade hjortronsylt och hallonsylt. De kom och vi smaskade i oss. Sonhustrun var den som hade krafter i händerna att dra på det nytvättade sofföverdraget. För mig var det stört omöjligt då fingrarna inte lyder och nu är det ont ont ont i varenda fingerled. Måste nog beställa tid hos läkare för att se om det finns något att göra åt eländet.
Apropå vafflor så gjorde min gamle far de godaste och knäckigt knapriga våfflor som jag någonsin smakat men smeten kräver ett våffeljärn som blir rejält varmt och det är inte lätt att hitta numera. Pappas våffelsmet innehöll jäst och fick stå och gotta till sig i ett par timmar innan han började grädda. Fina dagar vid den här tiden på vårvintern brukade han ringa och be oss komma på våffelfest och vi var verkligen inte nödbedda. Det, bland många andra fina stunder, finns i minnets skafferi att ta fram och njuta av oändlig kärlek.
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0