Musik som väcker känslor i en gammal kropp

Gårkvällen tillbringades framför teven med godispåsar och chips tillsammans med två barnbarn. Melodifestivalfinal för hela slanten fast enligt min bedömning var det återigen en bedrövelse som jag aldrig skulle välja att slösa min tid på om jag var ensam hemma. Nutidens musik berör mig inte på något sätt som ger mersmak  När det gäller musik är jag glad att jag har varit med på 60 och 70-talet då ny revolutionerande musik flödade från alla håll. Känner mig lyckligt förunnad som fått uppleva så många musikgiganter som redan har tjocka kapitel i musikhistoriska böcker.
 
Häromdagen var det en fbvän som lade ut en musikvideo med Dr Hook med en låt som jag älskar. Jag lyssnade och klickade vidare i gamla låtlistor, njöt och grät. Så många känslofyllda minnen förknippade med låtar från gamla tider. För i tiden innan videoinspelningar var lättillgängliga gick intrycken via örat men igår när jag tittade på videor från 70-talet var det läge att blunda då mina favoriter allt som oftast var som en samling skrattande höghus på scen men ändå märkligt nog mer än superbra speciellt Dennis Locorriere ... 
 
 
 
 
 
Mitt hem är inte utrustat med någon ljudanläggning förutom datorhögtalarna och en kasettradio från 90-talet men igår skurvade jag upp ljudet rejält och dansade loss till musiken. Katterna kom rusande och satt i trappan och tittade på mig med stora runda ögon. Kunde inte hålla mig för skratt.
 
Jag hade lyckan (och olyckan) att vara tillsammans med en musiker i hela tjugonio år och blev genom åren serverad högklassig musik utan att själv lyfta ett finger. Det är jag tacksam för idag även om jag fick åtskilliga nervsammanbrott när han inte kunde låta bli att slå på musik när jag låg spyende med dunkande migrän av värsta sort i rummet intill. Det var hemskt plågsamt men idag är han förlåten även för detta. 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0