Chockad

I morse satt jag i godan ro på kökssoffan med nybryggt kaffe koppen då jag noterade att det stod en, ja faktiskt två brandbilar ute på gatan. En bit bort snurrade ambulansens blåljus ovanför snödrivan. Trodde först att brann någonstans men såg i samma stund att det var gulvästklädd räddningspersonal på grannens hustak. De höll på med hjärtmassage i säkert en halvtimme men grannens liv gick inte att rädda. Kom på mig själv med att högt säga "Kom igen, kom igen ..".  Jag försökte att låta bli att vara nyfiken men råkade se när de rullade in båren i ambulansen med filten över hela kroppen. Det är fasansfullt att inse att det bara är ett enda andetag som skiljer mellan liv och död. 
 
Jag har i alla år själv skottat tak och tagit ut mig totalt men i förgår ringde jag en servicekille och bad honom komma och skotta bort det värsta från hustaket. Han var här i gårkväll och kommer tillbaka på måndag och gör färdigt. Själv är jag nästan invalid i axlar, nacke och armar bara av att slunga bort all snö. Min lilla snöslunga segade fram som en liten myra och jag fick putta på och ta spjärn med alla krafter. Hädanefter ska jag ta det lugnt och inte utsätta mig för risker i onödan. Hoppas bara att jag kommer ihåg det när ivrigheten slår till. Jag har ärvt min pappas målmedvetenhet och ivrighet när det gäller att ta sig an saker som SKA göras. Tillfredsställelsen när jag gjort det jag föresatt mig är extremt upplyftande men nu jäklar ska jag ägna mig åt mer åldersanpassade aktiviteter. Första projekt handlar om en fotobok av de tre senaste årens foton. Har redan påbörjat urvalsprocessen. Har också några lådor nyplanterade blomsterfrön som kräver lite pyssel.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0