Kunskap och struktur
I gårkväll var jag och lyssnade på en föreläsning med rubriken Möte med "normalstörda" i en vardag med ADHD. Föreläsaren berättade om hur det är att bli sedd som en som inte passar in, som står utanför den så kallade normen och hur det är att möta en "normalstörd" alltså människor utan diagnoser när man själv lever i en vardag tillsammans med ADHD. Föreläsningen var bra, rolig, hoppfull och på samma gång väldigt sorglig med tanke på hur illa och oförstående han har bemötts under sin uppväxt. Konsekvenserna av hur man blir sedd redan från barndomen ger förödande konsekvenser när det gäller identiteten. Alla vill vi höra till och är man en som fått uppleva att man inte passar in bland normalstörda hittar man alldes för ofta tillhörigheten i utanförskapet i till exempel olika missbrukarkretsar.
Det är inte människor med ADHD det är fel på utan
samhällets okunskap och syn på diagnosen.
Efter förläsningen står det ännu mer klart än tidigare att det är kunskap och en jättetydlig struktur som behövs redan från förskoletiden för att personer med ADHD ska ha en chans att komma till sin rätt och utveckla sina förmågor på samma sätt som normalstörda.
Jag har med åren blvit helt övertygad om att det är vansinne att barn ska gå på amfetamin för att de ska passa in i skolan. Kunskap och struktur är lösningen för den enskilde och samhällets bästa.