Qunilla

Idag är det internationella kvinnodagen. Till vilken nytta kan jag undra. Att tro att kvinnor och män är jämställda är långt ifrån verkligheten. Vi kvinnor får bära ett jättestort samhällsansvar för välfärden genom låga löner och orimliga arbetsvillkor, speciellt inom vård och omsorg. Samtidigt ska våra kroppar förse samhället med kommande generationer och när årens slit har tärt på våra kroppar ska vi ta hand om gamla föräldrar och barnbarn. Att vi dessutom ska bestraffas med pensioner som inte går att leva på är skamligt och djupt osolidariskt. 

Att höra maktens män och kvinnor prata om hur kvinnor ska få en bättre pension är ett hån mot oss kvinnor. Enligt dem ska vi hålla oss friskare och jobba till dess att vi är sjuttio år, men verklighetens villkor gynnar verkligen inte den linjen och om det någonsin blir så lär det ta minst femtio år.  Känns verkligen inte hoppingivande. 

Vi kvinnor utbildar oss och slutför våra utbildningar i högre grad än männen och ändå ligger våra löner lägre. Jag har upplevt orättvisan på nära håll. Mina ubildningar förminskades genom att kalla det för kurser och en man som inte ens slutfört sin utbildning fick ett rejält lönelyft.

Politikeran från alla partier brörstar sig och påstår att de tillfört skola, vård och omsorg en massa miljarder för att höja kvaliteten, ge fler händer och för att .... och för att ...., men jag undrar vart alla dessa pengar tagit vägen för inte kan de ha hamnat där det var avsett. Någon som vet? Att arbetsförmedlingen skickat tillbaka en massa miljader till regeringen för att de inte lyckats skapa jobb för funktionsnedsatta känner vi till via media men har någon kommun eller landsting skickat tillbaka pengar som inte kommit till användning?