Qunilla

 

Vaknade i sällskap av den uppgående solen som färgade himlen i öster sprakande röd. Min ena sängkompis har av eget val tillbringat natten ute i förrådet och kom till matskålen som skjuten ur en kanon när jag öppnade dörren. Utetermometern visar nästan femton minus så tövädret jag väntade på måste ha varit en önskedröm. Faktum är att jag har befunnit mig i drömmarnas värld en stor del av de senaste kvällarna i tevesoffan. Eftersom jag är en utpräglad hemmamänniska tar det rejält på krafterna att vara bortrest i flera dagar även om det är till mina allra käraste älsklingar. Egentligen borde jag inte ha bråttom hem då syrran och sonen dagligen ser till katterna och dammtussarna snällt ligger kvar till dess att jag är hemma igen. Jag måste bli bättre på att åka iväg oftare för att njuta av käraste sällskapet. Dock aldrig mer någon längre mörkerkörning för min del.