Middag hos kapten Svartskägg

 
 
Är så nöjd, för att inte säga lycklig, för att jag vaknar piggelin allt tidigare när morgonen gryr. Älskar stunden när det fortfarande är alldeles tyst i kvarteret och grannarnas rullgardiner är nedfällda. Katterna är liksom lite sega och trötta och morgonkaffet smakar extra gott. 
 
I gårkväll fick jag följa med Esko på en tur österut. Han skulle inspektera ett kök inför ett större matlagningsuppdrag. Därefter åkte vi över gränsen och åt god mat på restaurang Mustaparta (Svartskägg).
 
Isak Mustaparta var en fattig bonden som blev legendarisk, åtminstone i Tornedalen, när han för nästan 200 år sedan satte sig upp mot borgarna för att hjälpa bönderna. Borgarna ville begränsa böndernas handelsmöjligheter och hade förbjudit dem att bygga skepp. Men i hemlighet lyckades han bygga ett skepp och med det fraktade han tjära från Seskarö till Stockholm för att byta mot säd. 
 
Jag önskar att det idag skulle finnas massor av kvinnor och män som likt Mustaparta sätter sig upp mot dagens borgare som roffar åt sig och blir allt rikare medan vi andra blir allt fattigare. Det räcker inte med att de roffar åt sig med hjälp av kryphål i lagen, dessutom både stjäl, skurkas och kliar de varandra på ryggen i maktens korridorer. Det finns ingen heder och moral när maktens män och kvinnor vädrar lättstulna pengar och förmåner. Nej fy, jag känner verkligen avsky för etablissemanget.