Qunilla

 

Vintern rasar inte alls i den takt jag önskar vilket stundom känns frustrerande. Jag drömmer om svällande trädknoppar och snöfria gräsmattor. Sommaren är kort så det gäller att inte förslösa en endaste dag. 

 

I går var syrran och jag bjudna på middag hos våran älskade lillebror och hans sambo som bor på våran hemgård i det som en gång var vår faster och farbrors hus. Vi bjöds på supergod middag bestående av löjromstoast, lyxig vinkokt risotto och den möraste tjälknöl av finaste älgkött som jag någonsin ätit. Som dessert bjöds vi på vaniljpannacotta med kaffetouch plus färska hallon. Dessutom hade vi jättetrevligt och mycket att prata om. Sent omsider körde vi hemåt med mig som i stort sett saknar mörkerseende bakom ratten.