Qunilla

Vaknade till strålande höstsol som fick trädens höstfärger att glöda och gräset att glittra av nattens dagg. Blev genast sugen på en långpromenad. Började med en biltur till barndomshemmet där vi drack kaffe nere vid älven tillsammans med brorsan och avslutade dagen med en svettig skogspromenad i backig terräng tillsammans med syrran. Stoltheten över min nyvunna kondis fick sig en törn.

 

Promenerandet är bra på alla sätt och dessutom får jag och min syster umgås i lugn och ro vilket är det allra bästa. Tidigare hade vi inte den här tiden att umgås. Ibland pratar vi allvar men oftast skrattar vi hejdlöst så att tårarna skymmer sikten plus att vi däremellan är bra på att njuta av naturen. Familjen har varit prio ett för oss båda under alla år men numera tar vi ett kliv tillbaka då det finns en ny generation mormödrar och farmödrar som får äran att axla sin del av glädje, omtanke och vedermödor. Vi planerar för en lugn och trevlig ålderdom då vi bara njuter av allt och alla. I våran skyddade pensionärsvärld är alla jätteduktiga och gör allting rätt eftersom vi inte kommer att känna till något annat.