Strålande senhöstdag

 
 
Vaknade tidigt och ställde tillbaka klockan till vintertid. Solen steg också upp och strålade från molnfri himmel. Frostklädda gräsmattor glittrade förföriskt och jag lockades ut på tidig kattpromenad medan det var alldeles tyst och stilla i kvarteret. Någon timme senare gick syrran och jag långpromenad längs älven. Vi suckade ljudligt av välbehag över allt höstigt ögongodis. Vi träffade bekanta som också var höga på solljus. Älvens vatten var spegelblankt och svanar ropade hejdå högt upp i skyn. Kom hem igen fullproppad av energi och röda kinder.
 
Det blev mörkt redan vid halvfyratiden och då passade jag på att röra ihop en chiabattadeg. Nu doftar huset nybakat och min mage är mätt av nybakat bröd. Barnbarnet är hemma och ordningen återställd.
Planerar för en kväll med fingrarna på tangenterna. Ibland är jag i färd med att ändra, eller rättare sagt, mildra i mina skriverier men samtidigt tänker jag att de det bitvis handlar om själva vet vad de medvetet ställt till med och de har aldrig ursäktat sina handlingar. De är tydligen nöjda med att ha betett sig och fortfarande beter sig som as. Jag kan därför med gott samvete skriva direkt ur hjärtat.