Hundra år
Idag skulle min kära pappa ha fyllt hundra år om han hade fått leva tio år till. Han var en pigg och alert krutgubbe fram till dess att den förbaskade cancern drabbade honom och till sist tog livet av honom. Som många andra i min familj var pappa konstnärligt lagd och tillverkade bland annat många av mina möbler i klockrent stilrena modeller oavsett det var svarvade detaljer eller mer raka linjer. Jag strycker ofta med handen över träet och tänker på honom med stor kärlek och tacksamhet. Pappa var inte främmande för att baka vilket han gjorde med bravur eller att byta dragkedjor i sina kläder. Hans frasvåfflor var verkligen värda namnet med betoning på fras. Pappas pizza, eller pissa som han själv envisades med att säga, med egen tomatsås var supergoda.
Som äldst i en syskonskara tillbringade jag mycket tid med min pappa både hemma på gården men också i skogen, i traktorn eller i hönseriet. När pappa till exempel lagade motorer undervisade han mig samtidigt genom att prata högt och samtidigt visa mig vad som inte fungerade och hans tankar om hur han skulle åtgärda felet. Jag lärde mig ett och annat och det har jag minsann haft nytta av under hela livet.
Syrran och jag tänder alltid ett ljus på graven, ett tacksamhetens ljus, på våra föräldrars födelsedagar. En fin stund av närhet och gemensamma minnen.