Qunilla

 

Numera har jag ingen att baka farsdagstårta till och det känns på ett sätt tomt men samtidigt väldigt skönt. Min älskade pappa finns för evigt inom mig och det finns även våran älskade farbror Gustav som vi barn också uppvaktade på farsdag. De båda uppvaktades så länge de fanns bland oss och idag får de ett tacksamhetens ljus på sin grav. Båda två har betytt oändligt mycket för mig och älskat mig villkorslöst till och med när jag minst förtjänat det.

Gustav hade till exempel en karraburk som ständigt var välfylld med polkagrisar eller kolabönor. Av mina syskon var jag nog den flitigaste gästen och blev tidigt väldigt duktig på att klättra på skafferihyllorna för att nå det åtråvärda. Gustav skrattade gott och lyfte artigt på locket när jag nådde fram. Han var så finurlig och snäll våran Gustav och hade outröttligt tålamod med serietidningsläsande och kortspel. Att växa upp på en bondgård med många vuxna var himmelriket genom att det alltid fanns någon vuxen som hade tid att engagera sig i oss barn.