På vift
I dag har jag haft privatchaufför till Sunderby sjukhus för ögonbottensfotografering. Enligt sköterskan som fotade och undersökte såg mina ögonbottnar ut i bättre skick än för ett år sedan. Glädjande. Det som däremot är både dåligt och orättvist är att sjukresor under 84 kilometer enkel väg och bussresor som kostar under 100 kronor enkel väg inte ger någon ersättning. Det gynnar de som bor nära sjukhuset och för de som har god ekonomi spelar det säkert inte heller någon roll.
Syrran var chaufför och vi besökte två handelsträdgårdar som var fullproppade med lockande växter. Hittade ett päronäppelträd men det kostade närmare sjuhundra så det blev inget köp. Däremot köpte vi jättefina rosor till bra pris att plantera på våra käras gravar till morsdag om nära två veckor. En minigurkplanta följde också med hem.
Vi har ätit gott, surrat och skrattat trots regn och rusk. Hittade några småsaker till barnbarnsbarnet som jag snart ska besöka. Längtar enormt mycket efter alla mina älsklingar i Umeå. Jag är en utpräglad hemmamänniska som inte åker hemifrån i första taget. Har alltid fullt upp och trivs förträffligt i min lilla värld och till exempel utlandresor finns inte ens i fantasin. Och det är minsann tur med tanke på min skrala ekonomi.