Som vanligt
Har flera småprojekt som lockar och drar. Ett av dem är göra ett allvarligt och kanske slutgiltigt försök att få tillbaka en ring som försvann ur mitt smyckeskrin för drygt fyrtio år sedan. Trots att det gått många år tror jag att den finns kvar. Ringen hade jag fått av min mormor och hon i sin tur fick den av sin svärmor i slutet av 1800-talet. Det handlar om en tunn guldring försedd med en liten oval rubin som har en vit liten pärla på ömse sidor. Penningvärdet är ringa eftersom den är väldigt tunn men för mig är den mycket värdefull.
Jag har gått igenom mina fotoalbum för att hitta en bild där ringen syns tydligt men icke då alla bilder är suddiga precis på händerna. Nu återstår att försöka rita den ur minnets välfyllda skafferi. Under en semesterresa för länge sedan såg jag en exakt likadan ring på ett litet hembygdsmuseum i Norberg. Fotograferade ringen genom monterglaset men det blev reflexer så att ringen inte syntes.
Idag är det fredag. Himlen är grå och vinderna verkar komma från öster av grannens flaggvimpel att döma. Dagens insats blir att tvätta de vita kuddöverdragen i vardagsrumssoffan. För övrigt funderar jag allvarligt på sockerstopp. Hur det nu ska gå till att få kontroll över mina lustar. Måste få ordning på blodsockernivåerna. Hade blodsockerdipp även i natt vilket är en mindre angenäm upplevelse. Just nu i ett motiverat ögonblick ser jag mig själv gå omkring på Coops grönsaksavdelning och med målmedveten blick fylla varukorgen med idel nyttigheter. Ja ja det är banne mig inte lätt att höra till livsnjutarskaran.