Qunilla

 

När jag kom hem drog jag fram stegen och skottade av brotaket innan det brakar ihop av snötyngden. Därefter dukade jag fram alla permanentdetaljer och började pillerjobbet upprullning. Katterna försvann när den förfärliga stanken från permanentvätskan bredde ut sig i huset. Efter knappa två timmar var det klart och mitt hår bestod av stora mjuka lockar precis som jag ville. Lite av en stödpermanent. Med vansinningt trötta armar stylade jag nödtorftigt och jädrar anamma så fluffig frisyren blev. Nöjd så här långt. Det finns många risker med hempermanent. Har nog upplevt alla "förr i tiden" då permanentandet var något som man gjorde regelbundet. Värsta resultatet var nog när håret fick svintokaraktär för då gäller bara rejäla klipp med saxen. Nåja, blir spännande att se om nöjdheten består.