Längtan och minnen

 
 
Jag har ett hav av längtan i mitt ♥ efter mina kära trettiofem mil härifrån. E4:an är äntligen isfri så snart fyller jag diesel i biltanken och drar iväg, men först en sväng till Blåkulla med mina gelikar.
 
Lilla barnbarnsbarnet växer och utvecklas och det vill jag uppleva och samtidigt bygga relation där hon känner att hon är villkorslöst älskad i all evighet av sin mormorsmor. Att hon är världens bästa och att jag aldrig någonsin kommer att svika henne.
Det har varit och är fortfarande alldeles för många svikande vuxna runt mina kära. Dessa svek är mitt livs största sorg och ännu värre sorg är det att denna sorg med all säkerhet kommer att bäras vidare av många generationer framöver.
Om jag fick leva om mitt liv skulle mina livsval, åtminstone på en punkt, bli helt annorlunda. Ingen människa är perfekt, inte heller jag själv men jag har i alla fall med själ och hjärta älskat och tagit ansvar så gott jag kunnat. 
Jag har fått tusenfalt mer tillbaka än jag har gett. I morse kom jag att tänka på ett guldkantat minne från en dag för nästan tio år sedan. När jag läser förljande blogginlägg från den dagen minns jag precis hur det var:
 
Mormor på väg till motorstadion
Grabbarna på övervåningen ville bli väckta klockan nio eftersom de hade arrangerat en moppeträff på motorstadion. Jag svarade att de fick i så fall väcka mig först. Naturligtvis vaknade jag tidigt och hann dricka både kaffe och dra mig en stund innan jag hörde mobiltelefonernas olika väckningssignaler på övervåningen. Den ena tutade och den andra knackade. 
Trötta och bleka kom grabbarna nerför trappan och bråttom var det att komma iväg. Först skulle vi till en kompis och lasta vesporna på deras släp. Min gamla bil sjönk betydligt när allt var lastat och jag befarade att stänkskydden skulle släpa i backen hela vägen. Förutom tre grabbar och två vespor var det tält, stolar, verktygslådor, stöd, bensindunkar och hjälmar. Jag fick köra sakta men grabbarnas humör var på topp. På motorstadion blåste det isande kalla nordanvindar och jag förstod att det inte skulle bli alltför livat. På eftermiddagen var jag dit med skrovmål och klockan 22.00 hämtade jag hem gänget. Jag börjar bli proffs på att surra fast vespor på släp. Det tog några år men nu hålls de där de ska hela resan. 
 
En sån här resa kommer grabbarna att skratta gott åt om si så där 20 år. 
- Kommer du ihåg din gamla feta mormor med sin skruttiga bil ..... hi hi ha ha. Hur gammal var hon egentligen? Kan hon ha varit kring 80? 
- Nä, 60 fast hon ar djävligt fet. Jo, hihi jo jag minns att hennes dubbelhaka och magen var helevetes stor hihihoho ...

Eftersom jag haft det lugnt och fridfullt här hemma fick jag gjort en massa. Bland annat har jag bäddat rent i sängarna, städat och putsat fönster. Det var välbehövligt. Jag känner mig nöjd med dagen. Nu ska det bli skönt med en lång varm dusch.