Qunilla

Gick av barnbarnsvakteriet lagom till midnatt då mamman kom hem från kvällsskiftet. Roliga dagar men nog märks det att jag inte är någon ungdom längre. Känner mig ändå nöjd med att det har varit roliga dagar då barnbarnen verkat nöjda och att inga dataspel har ens nämnts en endaste gång. En fröjd. Jag är i det närmaste hatisk till den digitala låtsasvärld där så många barn numera tillbringar sina liv. Det spelar ingen roll om det är spel, musik eller chattande som pågår. Kanske chattandet är ett halvt undantag då det har det goda med sig att barnen lär sig stava och uttrycka sig vilket dagens skola inte verkar klara av.

Jag har inte haft möjlighet att vara farmor på det sätt som jag hade önskat då mormorsrollen tagit hundrafemtio kärleksfyllda procent av min tid och mitt liv under så många år. Livet blir inte alltid som man planerar, det har jag lärt mig. Ibland blir det bättre än man någonsin kunde drömma om. Ibland blir det inte bra och då är det bäst att försöka glömma och börja om på steg ett igen. Det har varit en förfärlig massa trappor i mitt liv men nu formligen springer jag både uppåt och neråt utan större katastrof. 

Idag pågår garagestädning med kraftfull rensning. Småmattor tvättas i maskinen. Flera kassar petflaskor utburna till bilen för pantning. Bilen har fått påfyllning av spolarvätska. Och jag blev överlycklig över en restburk plättar som jag hittade i frysen. Jag må vara enfaldigt lättlycklad men gott var det.