Lyckliga minnen

 
Midsommar närmar sig med stormsteg.Har som vanligt inga vidlyftiga planer. Har handlat hem en bit skinkstek för grillspett á la Gunilla plus ägg, lax och räkor. Hembakad klådda finns i frysen och härlig dill i grönsakslandet. Minimalt men det får räcka. En midsommartårta ska som alltid bakas. En blomsterkrans till ytterdörren är ett måste och den här midsommaren blir det med nyutslagna syrenkvistar från ljuvliga bondsyrenen.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Glad i kransen. Brorsan bjöd på Mojito ... drack flera glas ... försvinnande gott.
 
 
Medan min varma och glada mamma levde var midsommaraftonen en glad och bullrig tillställning som åtminstone jag och familjens barn älskade. Vi gjorde midsommarstång och blomsterkransar tillsammans och dukade långbord utomhus med finservisen. Mamma, syrran och jag fixade maten. Pappa och bröderna bar ut bord och stolar och satte igång grillarna. Både stora och små grodor dansade runt midsommarstången och svägerskan ordnade roliga tävlingar av olika slag. Barnen var lyckliga. Vissa herrar blev glada i hatten under kvällens gång men så här i efterhand kan jag väl tycka att det inte var något att hetsa upp sig över. (Vilket jag gjorde) Jag har aldrig gillat kombinationen barn och alkohol men som sagt vi hade trevligt så inga barn kom till skada. Under bordet tuggade knotten på våra ben och myggen sög blodet ur oss men alla var glada och fotografierna blev jättefina minnen. Jag blir varm i hjärtat när jag tänker på gemenskapen och glädjen och är evigt tacksam över att mina föräldrar och alla andra som var med har fina upplevelser i minnets skafferi.
 
Numera är det skralt med den gemenskapen och det sörjer jag i djupet av mitt hjärta. Konstellationer förändras över åren och människor har med sig olika livsbagage och därav förhållningssätt som ingen annan kan förändra. Det får man vackert respektera och önska lycka till i livets karusell. En kedja är som bekant aldrig starkare än sin svagaste länk.