Qunilla

Vaknade supertidigt och drack kaffet ute på skuggsidan där grräset fortfarande var daggvått. Skönt för mina värkande fötter och vederkvickande för min sega hjärna. De flesta grannar är på vift så jag är nästan i eget majestät. Mycket skönt, måste jag tillstå. Att bo i ett villaområde har sitt pris även om det är jättefina grannar i min närhet. 

Annat var det för tjugofyra år sedan då jag satt strandsatt efter ett tjugonio år långt förhållande. Hela tillvaron ekade tomt. Grannarna var ute i sina skärgårdsstugor, husvagnar eller båtar och jag kände mig otroligt ensam och övergiven. Halva jag var borta. Sjukskriven på grund av diskbråck, vansinnig värk och kunde knappt gå, inga pengar och ingen bil. Idag är jag glad att jag orkade ta mig vidare genom sorg, saknad och elände, växa och inte minst att förlåta. Sedan länge har jag ett underbart, rikt och lyckligt liv förutom på det ekonomiska planet.