Qunilla

Ingen rolig dag, kallt och bistert. Haft kaffegäst, matat småfåglarna och säkert en och annan mus av spåren i snön att döma. Dagens nyttigaste insats är utan tvekan uppröjning i förrådet. Alla jullådor på plats i hyllan och alla mattor likaså. Hur jag än gör finns det alltid kaotiska områden i mitt hus men värst av allt är handväskan. Det speglar förmodigen mig själv som person. 

 

När man läser och hör vad som sägs om de katastrofalt dåliga avgångsbetygen för kommunens elever blir jag  mörkrädd över hur ensidigt folk tänker. Antingen är det lärarna som är dåliga eller också är det föräldrar som inte uppfostrar sina barn.

Alltså, för många barn är verkligheten att de träffar sina föräldrar minst av alla redan från 1,5 års ålder då de börjar i förskolan. De har sin vakna tid i förskolan och sover en stor del av hemmatiden. Förskolepersonal, fritidspersonal och lärare plus andra barn, samhällsklimatet, fritidsaktiviteter och olika media påverkar och uppfostrar mer och mer allt eftersom åren går. Om man som vuxen vill bli respekterad får man respektera barnen först med allt vad det innebär för hemmet, skolan och samhället. 

Både den fysiska och psykiska miljön i skolan påverkar både uppförande och motivation. Känner barnen att de är viktiga tror jag att de blir mer motiverade. När barn har fått hjälp att övervinna svårigheter för att lyckas med skolarbetet känner de att skolan är till för dem och deras framtid. Att få en känsla av att vara värdefull och behövd är viktigt för motivationen. Får man hela tiden höra att man kostar och är till besvär så lär det vara svårt att känna motivation. 

Läste ett inlägg på facebook att avgångsbetygen är högre för avgångsklasser som är födda år det fötts fler flickor och lägre för år då det fötts fler pojkar. Alltså är skolan mer anpassad för flickor. 

 

De läser min blogg känner min inställning till skolan som allt annat än positiv. Jag har trots allt följt fyra barn genom deras skoltid med både medgång och motgång. Skoltiden med det sista barnet var ett enda skämt. Okunskap, ljug och svammel från både rektorer och lärare. Inte alla lärare förstås men en enda lärare kan ställa till med mycket skada för många elever. Alldeles för ofta fick jag känslan av att skolan inte var till för barnen. En gång när jag hade gjort upp om att hämta några läroböcker på skolan knackade jag på dörren till lärarnas arbetsrum som uppgjort. Ingen öppnade så jag knackade flera gånger igen. Några elever som kom förbi sa till mig att det är ingen idé att knacka för lärarna öppnar aldrig. Jag stod kvar en lång stund och när dörren äntligen öppnades av en lärare på väg ut så hon förvånat "Jaha var det du?" Alltså öppnar de inte för elever i en verksamhet som är till för elever .... 

 

Det är inte lätt att vara lärare idag och det är inte heller lätt att vara förälder men barnen förtjänar det bästa.