Pust!

Pappa, mamma med Evelina i knä december 1987
 
Idag pustade jag ut efter några gastkramande dagar då mina tankar varit på annat håll.Har försökt se det positiva i ordspråket som min mamma ofta sa när jag hade problem av något slag. Ett tänkvärt ordspråk som hitintills alltid stämt bra.
Det är mörkast före gryningen
 
Började sent omsider dagen med havregrynsgröt för att sedan bli bjuden på konditori Lyktan av Esko. Vi tog varsin gräddig semla som var jättegod men alldeles för stor. En halv var hade räckt. Ingen av orkade äta upp hela.
 
Hemma igen tog jag tag i efterjulstädningen. Alla mattor ut på luftning, dammsugning över och under allt och slutligen våttorkning av alla golv. Svettigt men välbehövligt. 
 
Nu känns det bra och dessutom är sommarens flygresa med vännerna beställd och dessutom till ett superbra pris.