Qunilla

Vaknade av pling pling på dörren och där stod mina kära som ville säga hejdå innan de körde vidare hemåt till Umeå. Känns alltid lika sorgligt när de åker iväg även fast jag vet att jag kan åka dit precis när jag vill. 

I samma stund som de startade bilen ringde syrran och föreslog en utflykt till våra käras gravar plus ett litet stopp på GK:s för lite ögonshopping. Vi har båda haft barn, barnbarn och barnbarnsbarn hos oss under julhelgen så våra krafter är lite på upphällningen. Det var skönt med en vuxenutflykt i allsköns ro. Vi bytte ut levande ljus mot fladdrande batteriljus i gravlyktan. Från och med nu brukar vi låta snön lägga sig som en vitglittrande filt över våra käras vilorum. På hemvägen svängde vi förbi lillbrorsan och hans sambo för en trevlig pratstund över en kopp kaffe. När vi körde vidare såg syrran ett djur vid vägkanten och vi tyckte att det liknade ett lodjur så vi vände tvärt och visst var det ett djur dock ingen lokatt utan en räv med lång och burrig svans.

 

Hemma igen drog jag igång paltkok med allt vad det innebär av disk och geggiga redskap. Palten blev jättegod med tillhörande knaperstekt köttfärs och bacon. Därtill extrasaltat smör och lingonsylt. Nu är allt bortstädat och jag småfryser lite trots att jag fortfarande går omkring i täckbyxorna.