Minnen
I morse upplevde jag att det var hoppingivande ljust trots en helmulen himmel. Började med att gallra i min garderob. Egentligen är det ytterst få plagg som känns bekväma och som jag använder. Några plagg hamnade i sopsäcken fast egentligen borde jag ha fyllt hela säcken.
Överskåpen är fyllda med juldukar av alla de slag, virkade pannlappar och sängöverkast. Trots att jag har gallrat och då menar jag gallrat hårt, så finns det rariteter i gömmorna. Julgransbonaden på bilden ovan gjorde jag i klass ett eller två. Tygbitarna hade jag med mig hemifrån. Det ljust turkosa med mörka bladslingor och det översta med gröna bollar är restbitar från ett tyg som mamma hade som klänning i början av 50-talet. Det mustigt randiga var tvillingbrödernas byxor när de precis hade lärt sig gå. Översta jordgubben är klippt från ett tyg som var soldress till mig och syrran. Mamma sydde i stort sett alla våra kläder. Ibland sprättade hon isär ett vuxenplagg, tvättade och pressade tyget och sydde nytt till oss barn av delarna som inte var utnötta. Ibland var det stuvbit från tygaffären i skogen en bit bort som förvandlades till klädesplagg.
Ja ja det var andra tider. Glädjen och lyckan fanns där utan att köpa köpa köpa. Idag jobbar vi ihjäl oss för att kunna köpa sådant som barn i u-länderna under slavliknande förhållanden producerat åt oss. Här hemma slängs gediget hantverk när barnen tömmer föräldrahem. De fattar inte att de gör sig av med hantverk där förfädernas drömmar och skaparglädje finns med i minsta beståndsdel. Allt har löpt genom förfädernas händer. När det är borta är det för evigt.
Mitt på dagen gjorde jag ett avbrott i garderobsrensingen och åkte iväg uppåt älven tillsammans med syrran. På hemvägen började det snöa stora lapphandskar. Jättevackert.
Nu har jag gått igenom en massa papper och städat i mitt lilla kontor. Frid och fröjd. Nu väntar gårdagens goda laxlåda.