Anar ljuset

Igår blev äntligen några viktiga, för att inte säga livsavgörande, papper inlämnade till Lantmäteriet. Nu har jag i alla fall ett hopp om att inom ett par år slippa den gastkramande ekonomiska verklighet som jag befunnit mig i de senaste åren. Läste att EU:s fattigdomsgräns går vid ett netto på 11500 kronor när det är en person i hushållet. Det är precis där jag befinner mig och det är banne mig en balansgång på slak lina för att att inte hamna hos Kronofogden. Tur att jag gillar havregrynsgröt. Det finns de som har det värre och det är en än värre skam för landet Sverige där de rika göds med skattesänkningar medan pensionärer dubbelbeskattas. Det är så mycket som har blivit alldeles tokigt i detta land som inte för så länge sedan var ett mönsterland som resten av världen såg upp till. Det är inte för sent att återuppliva välfärden men då måste samtliga privata aktörer bort från all offentlig verksamhet. Absolut inte ett enda bolag vars enda intresse är att göra vinst för att sedan smussla undan våra skattepengarna till skatteparadis. I landet Sverige är det också legalt för bolag att dela ut jättefallskärmar från våra skattepengar till topparna när de sparkas. En vanlig företagare skulle hamna i fängelse för ett sådant brott. Så klart fattar jag att har man pengar så har man makt att bestämma och i landet Sverige har de rika människorna bestämt att de fattiga ska dammsugas på vartenda korvöre de råkar ha i sina fickor. Jag fattar inte varför vi "fattiga" inte gör uppror. Idag sträcker sig upproret till några facebookinlägg den dag nyheter av betydelse kablas ut. Sedan är det dött. Är djupt orolig för mina nära och käras framtida tillvaro. Det sociala skyddsnätet är alldeles för grovmaskigt och hänger bitvis i trasor.