Tankar inför julen

Julafton närmar sig, dessa magiska och mytomspunna timmar då alla barnaögon ska tindra av lycka och föräldrarna, speciellt mammorna är helt slutkörda efter alla måsten vad gäller pynt, mat och bak, städning och sociala förpliktelser förutom diverse sammankomster på sina jobb och barnens skolor. 
 
När jag var barn var förväntningarna på innehållet i julklappspaketen inte på något vis jämförbart med dagens förväntningar. Mina paket innehöll hemstickade yllesockar, en bok, en pyjamas och kanske ett pennetui. Idag handlar många barns förväntningarna om saker som kostar flera tusen kronor. Föräldrar vill göra sina barn glada på julafton och därför går alldeles för många föräldrar som hypnotiserade i kommersialismens fällor. Köp nu och betala i februari, kan det stå på en annons för just den mobil barnet har högst upp på sin önskelista. Tindrande barnaögon kan ha ett alltför högt pris. Vissa familjer kan ge precis vad som helst till sina barn medan andra lånar pengar för att göra sina barn lyckliga. Den bistra verkligheten i dagens Sverige är att många barn varken har julgran eller paket. Allt beroende på vilken samhällsklass familjen tillhör.
Min julklappsdröm är att satsa på samvaro med  nära och kära. En drömjulklapp till mina barnbarn och barnbarnsbarnet vore en slädtur med tomten som kusk längs en snötyngd skogsväg mot en koja i skogen där elden sprakar och förplägnad bjuds. Om barnen varit riktigt snälla kanske det väntar ett paket per barn i tomtens säck. En sådan upplevelse lär kosta många skjortor med tomteavtalets storhelgstillägg och övertid men en oförglömlig upplevelse tror jag att det skulle vara för alla inklusive mig själv.