Ömma händer

 
Vaknade supertidigt av att Ida jamade alldeles förskräckligt från fönsterkarmen i lillrummet. Gissar att vi hade kattfrämmande på andra sidan glasrutan. Samtidigt passade Emil på att spy upp en hårboll. Hårbollar är nackdelen med att ha en tät och långhårig päls. Morgonkaffet smakade utsökt men det ljuvliga fågelkvittret är denna morgon utbytt mot några kråkors ilskna kraxande. Förmodligen bråk om bobyggarplats i någon tall intill.
 
Mina händer är stela och ömma efter gårdagens mattläggning. Klippte, skar och limmade fast matta på åtta av tretton steg. Så här långt är jag helnöjd. Men aldrig mer renovera en trapp. Alldeles snart ska jag fortsätta med resterande trappsteg och när det är klart ska jag bara njuta resten av våren, kratta gräsmattan och pyssla med mina blomster. Vårstädning och lite annat blir det så klart däremellan men jag brukar ta det pö om pö.