Qunilla

Livet spritter i kroppen och tillvaron känns lätt och bekymmersfri nu när sol och värme åter förgyller tillvaron. Fattar inte hur vi arma människor överlever vintrarna. Men vi gör det, om än med knapp marginal, var och en på sitt sätt.

Mina drömmar om blommor, trädgårdspyssel, husmålning och allehanda saker som bara går att göra när det är varmgrader hägrar hela vintern som någon sorts livlina. Dessutom behöver man inte bylsa på sig en massa tjocka och obekväma kläder. Inte ens skor. Älskar att gå barfota i daggvått gräs. Kanske inte det bästa för en diabetiker som ska undvika att få sår på fötterna, men skönt är det och därför är jag jättenoga med att plocka upp minsta skräp från mina gräsmattor. Pedanteri kallar en del det som inte förstår syftet. 

Ännu är större delen av tomten snötäckt men närmast huset är gräsmattan snöfri och räfsad och redo för sommaren. 

Inomhus är måleriet i slutfasen. Att måla en öppen och svängd trappa kräver enormt tålamod som jag ibland inte har. Då tar jag paus och går ut och petar i vattenrännorna bakom bodan. Att se smältvattnet glittrande i solens sken rinna iväg är ett bra sätt att lugna nerverna.