Sigrid är räddad!
I morse åkte syrran och jag och hämtade en kattfälla på kommunen för att fånga in lilla Sigrid som varit på vift hela sommaren. Värst av allt är att hon har haft på sig en sele som varit synbart tajt. Det gick bara några timmar så satt hon hopkrupen i ett hörn i fällan. Pytteliten och rädd. Hemma i garaget släppte jag ut henne och hon klev försiktigt ut ur fällan och hoppade lugnt runt och kollade in rummet. Sedan ringde jag en tjej som erbjudit sig att hjälpa till och hon kom på stört och lyckades få bort seleländet som visade sig sitta supersnävt runt halsen. Massor av trådar visar att kissen själv försökt att bli av med kopplet runt halsen. Gör ont i hjärtat att tänka på hennes plågan. Lilla Sigrid satt lugnt och försökte inte ens bita eller klösa. Kanske chockad eller helt utmattad.
Tjejen tog med sig Sigrid och kontaktade ägaren som inte ville ha tillbaka kissen utan istället omplacera den. Läste precis att en kattvän förbarmat sig och gett den ett tillfälligt hem. Den här kissen förtjänar att få det bra i fortsättningen. Önskar att jag själv kunde ta hand om henne men måste besinna mig då jag redan har två.
Kattselar är livsfarliga och ska bara sitta på katten om man ska ut med den i koppel. Aldrig annars.
Den här dagen slutade lyckligt så jag är mer än nöjd.