Otryggt
Även om Paris ligger långt från kalixälven så känns det ändå nära när terrordåd som det som skett i Paris sker. Man ska inte låta terrorhandlingar begränsa sitt liv men jag är sedan flera år skrämd och inte det minsta intresserad av att till exempel flyga iväg utomlands. Det räcker med en flygtur till huvudstaden och det är inte utan rädsla. Det är inte heller utan rädsla som jag går in i ett stort köpcentrum. Terrorister slår så klart till där det gör så stor skada som möjligt och får största möjliga publicitet. Igår lämnade min svägerska Paris några timmar innan dådet. Ödet var på hennes sida. Man vet aldrig i förväg vilken tidpunkt och plats som är fel att befinna sig på. Sorgligt att det är så mycket ondska i världen. Tänker på hur det ska bli för mina nära och kära under deras liv.
Som barn åren efter andra världskrigets slut förstod jag tidigt att krig var farligt. I hembyn var det ofta militärövningar med läger alldeles i närheten av hemmet. Jag visste att de tränade att spränga broar och skjuta fiender. Min räddningsplan var att pappa skulle bygga en lång furudoftande tunnel ändå fram till mormor sju mil bort innan bron sprängdes så att vi säkra skulle kunna ta oss dit till tryggheten i skogen dit inga fiender hittade.