Novembersol
November månad är för mig den tyngsta av alla årets månader men idag är ett undantag då solen strålar från molnfri himmel och termomtern visar flera varmgrader. Själv känner jag mig lite mör i kroppen efter gårdagens volontärjobb i flyktingboendet. En trevlig och lärorik erfarenhet. De nyanlända är civiliserade och förmodligen välutbildade människor precis som du och jag och för mig är det ofattbart att de orkar vara så trevliga och lugna efter strapatsrika flykter och ett evigt bussande i vårat avlånga land. Och det värsta av allt är att de inte vet vad som ska hända med dem nästa timme eller nästa dag. Ett liv i total ovisshet. I morse skickades en del, eller kanske alla iväg med buss neråt landet igen för att hamna var som helst. Några av småbarnen var rejält febriga och borde ha fått vila men till sådant tar Migrationsverket ingen hänsyn.
Våran mat är en ny och överraskande erfarenhet för de nyanlända. Igår serverade vi laxsoppa och tunnbröd. Jag tror att våran mat är alldeles för salt mot vad de är vana vid. Ingen har klagat på maten, inte ens barnen. Det är stor åtgång på strösocker till både the och hör och häpna mjölk. Flera skedar till varje glas. En liten kulturkrock som det kan vara lätt att moralisera över. Jag hörde morr bland oss volontärer men själv nöjer mig med att konstatera faktum.