Mina älskade lyckor

 
I torsdag styrde jag äntligen iväg mot Umeå och barnbarnets familj. Fast att det bara är några veckor sedan de var här hos mig så har lillstumpan växt och lärt sig säga flera ord. Hon nappar direkt på bus och härmar som den värsta härmapa. Igår var vi ut och fotograferade oss i duggregn och dimhöljt landskap. I fredagskväll var jag barnvakt i några timmar och nattade den lilla som tog till alla trick hon kunde för att få igång bus. Hade svårt att hålla mig för skratt. Stumpan fick sin ettårspresent lite i förskott och började genast mata dockan med flaskan. 
Pappan i familjen bjöd på supergod rådjursstek med kantarellsås. Ljuvligt gott. Fick också saffranskladdkaka med vit blockchoklad. Mums.
Tror att jag slog tidsrekord på hemfärden och utan att fartkamerorna blixtrade.