Måndagkväll
I kväll har jag dåligt samvete för att jag inte är ute och deltar i sökandet efter en gammal farbror som försvunnit. En helikopter med värmekamera flyger systematiskt kors och tvärs och kammar av omgivningarna. Det måste vara mer än fruktansvärt för de anhöriga att inte veta om mannen lever eller ligger död någonstans. Min ursäkt för att inte delta i sökandet är att min fysik inte fixar fysiskt krävande strapatser. I går cyklade jag av nöden tvungen några kilometer och blev så skakig och vinglig att jag trodde att jag skulle krocka med mötande eller trilla omkull. Hemresan krävde nästan ingen ansträngning då det bara var svag nedförsbacke så det gick lättare. Precis i skrivande stund fladdrar ficklampsljus utanför fönstret och jag ser reflexvästförsedda figurer med texten Missing people på ryggen lysa in genom fönster i grannens boda.
Syrran och jag har haft en heldag i storstan. Mest ögonshopping och skrattigheter. Nu funderar jag på kissen som jag fångade igår. Undrar hur den har det och hur den kommer att få det. Önskar att jag kunde ta hand om den. Nä nä nä det kan jag inte. Har ju redan mina älsklingar.