Qunilla

I morse när jag var ute med mina fyrbenta fick jag syn på kissen med röd sele på sig som varit på vift hela sommaren. Kissen heter tydligen Sigrid och är fem år gammal och ägaren har inte lyckats få fast den så den har blivit både skygg och förvildad. De verkar bara ha ropat på den och det är nog dömt att misslyckas. Jag gick hem och hämtade lite kattmat som jag placerade på några ställen där den synts till. I kväll ställde jag ut en transportbur utan dörr och lite mat och ropade så snällt jag kunde hennes namn. Fick nästan en chock då kissen kom som en blixt i mörkret och stannade en bit bort. Ögonen lyste mot mig i mörkret. Jag gick in och vips var hon vid matskålen och därefter gick den i buren och åt upp den maten också. Sedan försvann den en stund men kom tillbaka och provlåg fällen inne i buren. I morgon ska jag låna en kattfälla av kommunen och försöka lura in den i fällan. Om jag lyckas släpper jag ut den i mitt garage där den får hämta sig från chocken en dag eller två och sedan är det ägarens ansvar att ta hand om den. Det är svårt att veta om den blir aggresiv och klöser och biter eller livrädd och flyger runt som en guttaperka. Så fort det bara går ska den förbannade selen bort. Stackars kisse. Hoppas bara att den är kastrerad så att den inte fått ungar som är förvildade. Egentligen behöver jag inte engagera mig men jag gör det hellre än att ha en frusen och lidande katt i kvarteret hela vintern. Jag har verkligen inget till övers för människor som inte tar ansvar för sina djur.