Qunilla

Just nu är jag glad att syrran och jag överlevde bilfärden hem från Luleå tidigare i kväll. Det regnade snöblandat, vägbanan var svart med sörjig mittsträng som flög upp och täckte vindrutan varje gång en bil körde förbi. Mina rutor immade igen på insidan och mitt mörkerseende var och förblir katastrofalt dåligt. Aldrig mer ska jag köra i sånt här livsfarligt väder. Aldrig aldrig aldrig. Just nu spöregnar det. Konstig vinter.

Efter ett viktigt möte med för många personer i ett syrefattigt litet rum shoppade vi loss i klädbutikerna. Jag kom hem med en silverglittrig svart klänning med 30 procents rabatt, svarta tights plus en tomtedress till barnbarnsbarnet. Provhytternas speglar kan liknas vid tortyr. Hemskt så man ser ut med allt svällande och vällande i det blåaktiga ljuset. Tröstade oss med västerbottenspaj och knaprig kanapee.