Qunilla

 

Det har blivit väldans tidiga morgnar för mig den senaste tiden. Inte av fri vilja precis utan extraknäcker som väckarklocka för morgontrött ungdom. Ja ja det kanske stjälper mer än det hjälper men vad gör man inte för att hjälpa på traven och slippa misslyckas genom att försova sig. Tänker som så att när det gått några månader och de tidiga morgonvanorna och inte alltför sena kvällarna satt sig i kroppen så kan jag hoppa av uppdraget och snarka någon timme till.

Jag fick barn tidigt och fortfarande fyrtionio år senare, har jag "barn" att måna om. Ibland har det känts övermäktigt speciellt med den här tidens alla eländen som ungdomar kan råka ut för. Det har varit tufft att vara ensamstående stand in förälder utan stödnät runt omkring. Dessutom sorgligt att de som borde ha ställt upp, men aldrig gjorde det, har haft mage att kritisera min stävan. Jag har i alla fall gjort så gott jag har kunnat, inte alltid rätt men det jag i stunden trodde var rätt.  

Livet har blivit så mycket svårare för ungdomar och föräldrar mot vad det var då jag och mina barn var unga. Idag ska barn redan i tidig ålder kunna sortera och välja rätt i en djungel av intryck och valmöjligheter. Långt ifrån alla fixar det. Inte ens barnens föräldrar fixar det. Inte ens barnens mor- och farföräldrar fixar det. Och utanpå det så har vi skolsystemet som är livsfarligt för de barn som inte får den hjälp de behöver för att lyckas med skolarbetet och växa som individer.