Qunilla

Just nu känns det hoppfullt då himlen är blå med glest svävande vita molntussar och vinden kommer från väst. Denna söndag har precis som alla andra dagar innehållit både kaffegäster och utejobb. Fixade lite ute i växthuset och råkade ramla med en betongsten i famnen. Tur i oturen så gick endast en pelargonkruka sönder men själva växthuset och blomman klarade sig oskadda så även ramlerskan själv.

 

 

Har äntligen satt upp presentfågelholken med rosa tak och även försökt klippa bort lite hår på min långhårige fyrbente vän då han har besvärligt med hårbollar. Det gick inte så bra. Katter har långa och vassa klor.

 

Nu räknar jag timmarna tills jag får träffa mina kära barnbarn och barnbarnsbarnet. Vi bor alldeles för långt ifrån varandra. Jag vill ju baka bullar med lilla Ines, rita, klippa och klistra och läsa sagor i det oändliga. Sagor kan man i och för sig läsa via Skype fast då har man ingen varm och mjuk liten älskling i knä.