Äntligen

 
Det har varit lindrigt sagt snärjigt att få iväg fotoboken men för några timmar sedan skickades beställningen. Pust! Allt blev väl inte som jag hade planerat men de käraste är i alla fall med och det innebär ungefär 400 bilder mestadels på mina närmaste plus några blomsterbilder.
Idag fixade jag äntligen en plastskiva till växthustaket och fick den på plats med hjälp av en vän. Längtar efter att fylla växthuset fast ännu är nätterna för kyliga. Men snart!
Just nu är jag så himmelens trött och slut i nacke och axlar så det enda som hägrar är tevesoffan men först måste jag iväg till mina huvudmän. Pensionärslivet är verkligen fulltecknat men på ett annat sätt än tiden som skildras i senaste fotoboken. Under de åren då så mycket underbart roligt hände så drabbades min familj även av både sorg och smärta. För att orka överleva när det var som mörkast klamrade jag mig fast vid min mammas favoritordspårk "Det är mörkast före gryningen"