Qunilla

Efter några veckor utan dator kan jag konstatera att jag verkligen har känt mig utestängd och inte minst saknat mina vänners uppdateringar om både ditt och datt. Min bärbara dator har helt lagt av och mobiltelefonen har minsann också trilskats rejält men idag kom bäste bror med sambo och förärade mig med en stationär dator och en skärm dubbelt så stor som på den bärbara. Är innerligt tacksam och njuter av lyxen.

 

Det har hänt mycket den sista tiden. Jag har bakat som aldrig förr till lilla Ines namnfest som vi hade här hos mig förra helgen. Samtidigt skulle huset hållas något så när rent, stora dukar strykas och gräsmattan klippas. Tack och lov var det fint väder så att vi kunde duka både ute på altanen och i vardagsrummet. Barnbarnen och barnbarnsbarnet har bott hos mig med allt vad det innebär av nutidens enorma mängd av måstesaker till en baby. Lillskruttan har skrämt slag på katterna då hon raceat fram med sin röda gåstol och jag har njutit så in vassen av denna ljuvliga gounge så jag tror att mitt hjärta växt till minst dubbel storlek. Av mig fick Ines den docksäng som min pappa snickrade till mig julen 1953 och dockkläderna som mamma sydde till min docka. Ines blir fjärde generationen som bäddar ner sina dockor och mjukisdjur i sängen. Det känns bra.

 

I kväll var det förfest inför kommande trevligheter med vännerna Lillemor, Maria och Anna-Carin. Lillemor bjöd på ett helt bord med goda ostar, kex, frukt och marmelader plus rosévin, kaffe och tårta. Proppmätt är ett lindrigt ord i sammanhanget. När vi åkte hemåt bjöd kvällen på trolsk dimma över ängarna och en vackert guldskimrande himmel.