Tungt och segt

 
Idag har det gått tungt. Verkligen tungt. Värsta dagen på flera år. Himlen har varit låg, grå och tät som ett tättslutande lock tills den öppnade sig i kväll och släppte ifrån sig ett tjockt lager snö. 
I morse hade jag tid på sjukhuset för att lämna fasteprover. Tack och lov ringde en god vän och avbröt mitt snarkande så att jag hann iväg till sjukhuset.
Huvudet är tungt. Hjärnan går på lågvarv och orken är nära noll. Ögonen svider och benen känns som uppsvullna ballonger. Tvingade mig ut för att lufta katterna och skyffla bort lite snö. Sedan blev det sängen en stund och sedan lyckades jag hasa mig ut i bilen och köra till soptippen med några säckar skräp.
Glädjeämnet denna dag är att sopbilen nyss tömde min soptunna som var mer än överfull. En konstig värld när en soptunna kan få så stor betydelse. Fast å andra sidan är det underbart att kunna glädja sig åt det lilla. Vid en närmare eftertanke har jag allt som betyder något, barn, barnbarn och lilla arnbarnsbarnet.