Bortträngningssysslor mot cellskräck

 
Blåsten viner runt knuten och himlen är grå. Hade planer på utedag men halkan och mina plastsulade skor är ingen bra kombo. Istället har jag med stor möda bytt klädsel på ikeasoffan, från vitt till svart. Vårvinterljuset avslöjade solkiga sidor som störde sinnesfriden. Av bara farten blev hela huset dammsuget och golven avtorkade med såpa. Trist att inte känna godoften av såpa.
I morgon är det dags för magnetröntgen av min hjärna för att se om det syns vad som felas. Gruvar mig rejält. Har fått utskrivet en lugnande tablett att ta en haltimme innan jag skjutsas in i trånga tunneln. Hoppas bara att tabletterna funkar. Helst vill jag somna och bli väckt när det är klart. Jag har varit med om magnetröntgen en gång tidigare och låg inklämd i tunneln nästan en hel timme. Det var fruktansvärt. Den gången hade personalen som skötte apparaturen en konflikt sinsemellan och var väldigt sura och kyliga så jag kände mig otroligt utelämnad. Och som om det inte var nog så har jag tid hos tandläkaren på måndag. Ett roligt avbrott blir fredagkväll då vännerna kommer hit. Funderar vad jag ska bjuda på.