Ok
Gårdagen var en pärs från början till slut. Åt frukost redan före fem på morgonen och åkte mot Sunderbyns sjukhus redan klockan sex med taxi, buss och ny buss. Alltså kollektivt och billigaste färdsätt.
På hjärtavdelningen inkvarterades jag i ett rum med både manliga och kvinnliga patienter vilket inte spelade mig någon roll då de hade skärmar som ställdes för sängarna. Själva kranskärlsröntgen var en spännande upplevelse i som jag uppfattade som ett hypermodernt labb. Stora vita maskiner och enorma dataskärmar på ömse sidor om själva undersökningsbritsen där jag bäddades ner. De gick in i en åder vid handleden med en smal slang tills den nådde hjärtat. Det kändes minimalt lite. Sedan sprutades kontrast i kranskärlen och alla vindlande kärl kollades noga från alla håll. Jag hade tack och lov inga åderförkalkningar som täppte till. På ett ställe fanns antydan till åldersrelaterad förkalkning som alla människor får med tiden och det var inget som behövde åtgärdas, enligt läkaren. Du får en okstämpel i pannan så den trevlige överläkaren och så var jag klar. Sedan fick jag ett modernt tryckförband över det pluttigt lilla ingångshålet för att sidan hålla mig i stillhet i fyra timmar medan de successivt tömde ut luft ur förbandet.
Därefter blev det hemfärd med buss, ny buss och slutligen taxi hem till mitt eget älskade lilla paradis. Jag var totalt slut när jag kom hem. Somnade sittandes i tevesoffan. Nu är ordination minst två dagars stillhet med högerarmen så stilla som möjligt. Mycket svårt.
Idag har jag lite ont i armen och känner mig väldigt trött troligtvis av den psykiska pressen. Men mest av allt är jag överlycklig för att hjärtat var ok. En ny medicin som skyddar hjärtat bättre än de jag har är utskriven. Snart väntar flera dagars trevligheter. Längtar.