Gråväder igen

I morse satt jag på min vanliga morgonkaffeplats på kökssoffan med fötterna i högläge på en stol och njöt i lugn och godan ro. Helt plötsligt drog en brandvarnare igång med värsta tänkbara tjut. Katterna försvann som raketer in under min säng och själv fick jag fram en stol och slet ner hela varnaren från taket med fäste och skruv. Hjärtat slog frivolter och jag började genast att systematiskt söka efter något som brann. Insåg omedelbart att det är ett stort handikapp att inte känna lukter och det stressade så pass att jag tyckte mig se rök lite här och där i huset. Bytte till och med till de nya glasögonen för att se bättre och kunde konstatera att det varken fanns synlig rök eller eld. Kopplade för säkerhets skull katterna och tog ut dem medan jag inspekterade huset på utsidan. Hade också planen klar att rädda fotoalbum och dator i första hand efter katterna. Därefter trädde luktminnet in och lurade mig med brandröksminnen. En vän erbjöd sig att komma med sin näsa och han var här blixtsnabbt och kunde konstatera att det varken fanns lukt, rök eller eld. Först då kände jag mig säker igen. Nu står ny brandvarnare högst upp på inköpslistan för det här vill jag inte vara med om någon mer gång.